Aftonbladet – 1 mars 1838, sida 3

nAmerikavarne, säger miss Martineau, hafva ett tillfälle till undervisning i seder och umgänI gessätt, hvilket tillfälle de icke förstå att nog l värdera. De bafva uti de färgade menriskernas seder daghgen för ögonen en karrikatur på sina egna dårsksper, em spegel af mod-tokeri (reonventionalism), som d aldrig kumna undvika. Negrerne åro de nest apamde varelser. Stadde i ett förnedringstillssånd, med högst ringa begrepp om rätt och orätt, ringa kunskaI per, ringa sjelfsiändighet, efterapa de lyckligast hes sina herrar de saker, som innefatta minst rättsbegrepp, kunskap eller sjelfständighet, nemligen deras meder och yttre bruk. De drifva aperiet vida längre, än hvad man ser hos de rikes tjenstfolk i Europa. De svarta betjenterna i Förenta Staterna hafva sprätt-manår, styfva halsdukar och figurliga talesätt, såsom betjenter i London; men här muingen sträcker sig till vigtigare saker. Likasom slafvarne 1 södra landet antaga sina herrars namn och militäriska titlar, antaga de sina herrars fasöner i belefvevhet och nöjen. Jag har i min ägo ett bjudningskort till bal, skrifvet på skärt papper med förgyllda kanter: Hr Richard Massen utber sig nöjet af Fru Milkens:s och Mamselle Arthurs sällskap, Lördagsafton kl. 7, i Doxst. Smiths linga tegelmagasinn. Då den bjudna damen kom til sin matmor, för at få den pollett, som hon måste hafva, för att kunna vara ute efter kl. 9, var hen klädd i satin med musslin utanpå, satins skor och hvita lallingskins handskar; men satinet var urblekt, musslinet sönder ifvet, skorna fastbundna på spetsen af hennes inåt gående fötter, och de hvita handskarna föllo i trasor på hennes svarta fingrar. En af mina bekanta kom en gång att spatsera i skymningen ett par mil (eng.) bakefter två negrer och en regress, som de kurtiserade. Han sade mig, alt iogentiog kunde vara kostligare än damens skygga blygsamhet och älska:ens och hans väns komplimenter. Fråga var icke om äktenskap, utan blott om en härmning af de hvitas kurtis under enshanda förhållanden, Äfven i begrafningsceremonier och epitafier härmas de hvte; i Savannah begynues inskriften på ett neger-barns graf med: ,En ljuf vissnad liljav c.