Aftonbladet – 28 februari 1838, sida 3

Amerikansk artighet mot jruniimmer. Uti Herr Gosse!msns Nordame ikanska resa ba den Svenske läsa en redan kjort bekantskap med der grad af artighet, hvarpå i :merikanska postvagnar göres anspråk i a:seende på fruntimmer. Den nsmnkunniga engelska författarinnin Miss Martinsau gös betrektelse öfver detta ämne och yttrar, bland annet: Den osflåtliga ariighet, som med så god mia utöfvas at alla resande gentlemen i hela landet frapperar mycket frimlingen: Den grad af aktning, som vitas truntimmer, är, i mitt tycke, större än som är sk-ligt ell r ens nyttigt för någondera; men belefverheton i en amerikansk postvagn skulle kunna gifva en helsosam iexa och ett etterdöme åt månra klasser at Europer, som hysa så hög tanka om sin bildning. Jag anser det icke skäligt eller billigt, att hv rja kerl, vara sig g mwal eler ung, sjuk eller frisk, trött eller uthvilad, måste, såsom en gifven regel, afstå de bästa patserna i vagnen åt hv rje fruntimmer. Jag anser det icke skäligt eller billigt, att fem karlar måste åka på vagnstaket (der man icke har något att hålla sig fast uti eller hvila fötterna på) under flera vimmar på en Jalii-dag i Virginien, på det ett ungt fruntimmer, af klen halsa skall bafva rum att lägga upp sina fötter och ombyta ställning efter behag. Det ar klert, att om hon icke uth-rdade att på vanga vilkor resa i postvagneu, borde hennes tamiij haiva tagit extra vagn, eller väntat, eller gjort hvad anat sum helst, snarare än att låta fem personer riskera sin hålsa eller uppoffra sin beqvimlighet för ens skull. H-ru goda de moraliska verkningirne at en sådan sjelfförsakelse än må vara på karlarnes lynnan, så är dock detia bruk hösst skadligt för frunsimren sjeliva. Deras res-seder äro allting annat än älskv.rda. Qvinner, som visa sig på en rätt hygglig sida hemma, iörete på en resa alla egenskaperna af törklemade barn, Ått skrika och darra vid hvarje sken af farlighet är ej ovanligt; men någonting ännu säm:e ligger i den kalla sjelfviskhet, hvarmed do m ttaga det bästa som fi nes af all ting, utan afseende på sndras uppoffiing, och detta, i södra och vestra landsänds;rna, vanligen utan en blick eller et ord till ursäkt eller tacksägelse, Då k.rlar icke finpas tli hands att plåga, äro fruntimren aldeles lika bortskämda barn uti värdhusförmaket, då de vänta på måltider eller vagnen, och i kajutan på en ångbåt. Jag har aldrig sett ett så oborstadt uppförande, som det många amerisanska fruntimmer visa ombord på ångfartyg. De se ut, som de trodde en vilja göra dem 1ågot ondt, ända till dess motsatsen bevisas. De misstänksamma sidoblickarne eller bligandet midt i synen, det kalla, orörliga observerandet, det braskande sjelfförsvaret då man kommer dem nära, det kalla trängandet att få bästa platsen, hvarje ord sagdt och hvarje rörelse gjord utan minsta tecken till förtroende eller godlynthet — se der de obehagliga följderna af att fruatimren blifva så kelade och lydda som ce blifva. Nya Eoglands damerne, som af sitt stora antal tvivgas att mindre bere på amdras omsorg, äro dock vida lyckligare och angenämare reskamrater ände srån den öfriga delen af Förenta :Staterua I -——I