r I klassen är icke reprasenterad i Sverige, emedan a I den ännu är ganska svag, och kanske är dea svag just aerlöre, att den icke är represeuterad. , Prestsu representerar af gammal vana, eller så-som ea relik af den fordaa nödvändigheten, att 1 i representatiouen intaga den enda litterära bildijong, som då fanns. Borgaren representerar icke någon bildmng, utom den tekuiska. Han I har väl, hvad presten icke har, ett vigtigt ma -tecieli iateresse att tala för; men detta interssse -Jär ensidigt och måste genom hans bildnivgs-j metod nödvändigt blifva der. Han har en mnaturlig tendens, som diametralt strider mot tendeusex hos all medelklass: den att förskansa och invesluta sig, att skjuta från sig all utvilgnicg och amalgamering. Den, som tror sin vältärd, sia råäadaing ligga i monopolistiska rättigheter, j måste med ondi öga se hvar och en, som vil utvidga kre:sen. Icke hos skråen, ej heller hos det äfven! siängda emetsmanna-koteriet, presterna, kan sålunda roten till en uppskjutande medelklass sökas. Adein har en så måugfaldig natur, drages åt så skilda håll, åt ett under den sna s ats; forfattniogen, åt ett annat under en annan, att (der iogalunda kan ligga fröet till en klass, hvars karskter är fasthet i sräfvande och ändamål, Jemedan intet enskitdt swäfvsnle och ändamål hos den kan fionas. Af alla de representeråde stånden finnes således intet, der fröet till en! ! medeiklass skulle så kuona sökas, som just hos i bosd:n, Mea skall fråa det hållit en medelklass uppvåxa, så måste också bonden taga en: I motsatt väg mot de öfrige: i stället att fustäng2 och förskassa sig, måste han tvärtom söka iutränga uti och upptaga i sig alla de samhä lselementer, som sjelfve icke förskansat sig och sky förening och allmsnhghet. bet är såle Tdes i högsta grad koaseqvent hanrdladt af dem, som noga vilja vakte bonden, att han! licke höjer sig till det, hvas element:r huif-; hutvudsaklig:n, ja endast hos honom fionas: en. medeiklass. te se i andanom, att uppstår en gåsg en dylik klass, så är i samma stuud de: Texklusiva kotteriernas roll utspelad. De predi-: Ika derföre för bondien — och hafva inbillst mängden — att hans egen säkerhet och lycka I ligger iden oblandade racen. Hvar och en,! jsom geuom bildning och lefnsdssätt skiljer sig fråa den arbetande hopen, bör göras hos den j misstänkt, umder nama af en småherre ty (om de stora herrarne skall naturligtvis icke så HU j gas någontiug annat än godt. I Hvad ej mer eller annat än bouden rätteligen I vill säga, de om di:-puteras mycket. Ligser det! i drägten, i Icfoadssätter, i kuvskaperna? eller: hvarutr? Detta har maa icke utredt för sig; )! ingen kaa säga det besiamdt. Men var öfver-i tygad, att hvar och en påstår sig kunna sr na det i luften,, utan att ändock förmå ge en defimtion derpå. Em tid hr varit, då 2 uli och med icke ville erkänna någon för en äkta danneman, som hade tidovamn; ännu miss tåokssmmare var man, om han icke bar sockend:ägt ; och uäs:an emöjligt var erkännandet, ! om han genomjått universitetet eller annan högre skola. Låter han ge sig ea titel (narr ligtvis utom nämndsman och haradsdomare), så ä spetsas än i deons dag öronen så, at ingen tullbetjent kan vara fuliare af om och men. I detta afseende får det naturligtvis icke tagas i beräkning, att em man kan lef.a lika sparsami och skö.a sin aker lika flitigt. äfven om haa om söndagen har en kladesrock i stället for in af vasmal, eler om han studerat i sin ung om. ven definition, grundlagen uppställt, clier att icke hafva tillhört något anvat riksstånd, va: klokt beräknad; den båds tillfredsställde den latt uppskrämda kortsyotheten och befordrade vår afsigt, å:minstone tills vidare. Deona qva ufikation är icke föresknifven om något annai ståud; att gå ur bondeståndet tilläts; men at a ut i bondeståndet måste förbjudas , på de nassan må bliva oblandad De. hade väl varit snskligt, men låt sig ej göra, att älven stänga tåacet för den litterära bildningen; och hvad agsn ej kunde gö:a, må vi och våra vänner ylia ined varningar för ,småherran, Ty något onat blir det väl slutligen icke, som vi kuana oföra, om man drifver oss till det yttersta, och vingar ess att rent ut säga, hvad vi mena med rdet. Skåre och Svattengren förvisades ur