Ifrån en man, känd för sina många resor i de norra orterna och sin ifver for Lapplands uppodling, har Red. bekommit en uppsats, angående det sednare ämnet. Författaren, som tagit till valspråk: est delenda Carthago, d. v. s. vildmarken skall odlas,, anser sig isynnerhet uppmanad att strida mot den, af en annan med Norrlands och Lapplands klimat icke mindse bekant person, framställda invändasaingen jatt nutdikningar i så stor skala, att klimatet i Lappland derigenom skulle förändras, vore föga verkställbart,, en sats, hvars utbredande och antagande Förf. anser skadlig, framförallt derföre, latt den skulle försvaga den i vårt land nödvänIdiga hågen att strida mot och besegra ett hårdt klimat. Detta Foörf:s kurage att icke se omöjligheter, der fråga är om ett godt äsdamål, torde hos mången läsare rekommendera hans uppsats. Till saken således: Man har påstått, att de till åker odlade myrorna inom södra Lappland ,gifvit någorlunda mogen säd, endast åren 1811 --22—31 och 34; och jag är redan plad öfver att en så tillförlitlig anmärkare funnit detta förhållande äga rum ! ty det bevisar ju redan, att myrorne ej äro ,alldeles odugliga, såsom några påstå. Jag tillägger härvid, att mången lappmerksba har försäkrat mig, att, fastän ei någorlunda, likväl ofta något, mognad säd har skördats å en del af Lapplahds myrodling:r; ja, man sade mig, förlidet år, under vistandet i Qvickjock, latt nybyggarne på det längst i nordvest (2 mil upp(om Qvickjcck) liggiarde Nunnasita, — ett nybygge, som ar krinahbvärfdt af snöfjellen, — man sade, att nybyggarn derstädes fått någorlunda mogen skörd på sin lilla myrodling vid Terrajocki. Sammeledes aksll ock hafva skett på flera ställen, t. ex. vid Porrimilli, bredvid stora Luleåsjön, och vid Kelva, ej långt ifrån Gellivare, allt i norra Lappland, hvars klimatiska beskaffenhet är mycket ofördelakti. are än södra Lapplands. Sanningen likmätigt erkännes dock gerna, att nyssnämnde odlingar ej nu äro att anse för egentliga myråsrar, fastän de ifrån början hafva varit det; liksom det bör anmärkas, satt, af alla myrodlingar j:g har sett i r, Lappland, har ej någon varit pjord på den sämre eller sämsta myrjorden. Det är dock ganska väl kändt, att jordarterna, i Lappland såsom ennorstädes, äro mycket olika. Den bättre sorten, på sluttningar och bland granhult, fordrar endast dikning föratt sedan, på vanligt sätt, medelst odling, bli fruktdärande. En annan sankare och sämra del fordrar mera påkostnad, och bör, kanske ej på decentier, försökas till annat än äng. Det tredje och sämsta slaget myror äro nu så sfskräckande, att den, som en gång har släpit sig fram genom dessa vildmarker, ej längtar dit åter, cch ej heller påstår, att å dem någon större odlingskostnad bör nedlägg2s, på långliga tider. Men deraf följer d ck ej, -1t de böra helt och hållet glömmas och fördömmss, Tvertom vågar ja: påstå, att just dessa myror, som äro de största och skadligaste, böra utdi!z.s förr än alla de andra, emedan just dessa oändliga vattenreservoirer äro de, som, enligt mitt förmenande, bringa frost och deraf följande olyckor öfver tillgränsande tegar. J:g har, mången natt (år 1834). gått omkring Lapplands små kornåkrar och då anmärkt, att uften var ren och klar vid de trakter, som låga ett stycke bort ifrån krren, men blef deremot alltid fuktig af dimmor i myrornas grannskap, stiext efter solnedgången. Dimman kringhvärfde sedan hela den trakten. allt mer och mer, och fuktzde korn:xenr, så att de kändes våta. Men ringa eller ingen skada tölide häraf, om det blåste allenast så mycket, att säden hölls gungande i soluppgången, då frosten inträffade; ty den isskorpa (i erten kallad rost eller råcka). som då frös omkring kornaxet, skubbades 8ekast bort genom blåsten cch 2xens nötving emot nvarandra, då deremot samma mråckav blef en tjochare och qvarsittande islamell, då det var alldeles tugnt; och det är genom besagde qvarsittande islamell (råckan). som kornet alldeles förfryser. Detta hände äfven år 1834 på tvänne lugna frostnätter, och ; myrornas grannskap; men på något afstånd ifrån dem, fastän i samma trakt, blef kornet allsickoa skadadt af frosten. — Sammaledes hände också under lika förhållanden, annorstädes, till och med i södra Sverge; och så väl sedermera, som ock sednast i fjol, under sommarn år 1837) har detsamma inträffat alestädes, der säd varit sådd uppå eller bredvid sana murar Men om dessa otycksbringande kärr ch