Article Image
marena begåfvo sig ut att spisa middag. Frihetens fö lust var icke det som mest bedröfvade den olycklige Andr, och hsns föda i arresten, af så dålig beskaffenhet den än var, kunde likväl jemföras med det torra och svarta bröd, han ofta fått åtvöja sig med hos sin far. Hvad sem djupsst smärtade honom, som uppfyllde hans hjerta med bedrofvelse, det var smäåleken af ett brottsmåls-utslag; det var den outpåuliga skymf, hvarmed den föreskrifna polisuppsigten stämplade honom, Och hvad brott har jag då föröfvat,, tänkte ban; har jag mördat, har jag stulit, har jag ens bedragit någons förtroende? Nej; men jag saknade bröd och tak öfver bufvudet, och detta är skälet hvarföre man fälier mig, man brännmärker mig, man stämplar mig inför verlden såsom miss änkt., Vid återkomsten ifrån fångelset, var Andres första tanka, att krossa sitt hufvud mot fönstergallren ; men då han derefter såg på fängelseården en mängd arrestanter skratta , sjunga och leka, som om de varit fria och oskyldiga, flög en tanka, beklagligare än den förra, genom hans sinne. De der menniskorna,, sade han, för sig sjelf, synas lyckliga, och likväl äro de dömda, så väl som jag; vanäran är dåicke pågot så svårt ondt! En af fångarna, som gjort bekantskap med And:c, under hans föregående arresttid, lyfte nu upp ögonen, kände igen honom, fiågade honem huru hans dom utfallit, och bad bonom komma ned. Andr prutade i början väl emot, men gaf slutligen vika för en förnyad uppmaning. Hans medfångar gjorde narr af hans bidröfvelse, när de fingo veta orsaken, och för att trösta honom, förmådde de honom att dricka och berusade honom. Detta var för Andr början af en invigning till b:ottet. Det är troligt, att äfven hans goda anlag ieke i längden skulle kunnat motstå ivflytelsen af ett sådant sällskap; men lyckhgtvis kom slumpen honom tilt bjelp. Få dagar efter hans dom blef en skriftställare arresterad, som haft den djerfheten att I:ta trycka några tadlande rader mot den oföränderliga tankan då för tiden, och förd till La Force bland tjufvar och bedragare. Det var så bruket. Införd i det allmänna rummet, som Andr bebodde tillika med någre andre fångar, urcskiljde han honom snart från de öfrige, och igenkände i honom en af dessa ännu goda och oförderfvade naturer, mena som ett fortsatt umgänge med lasten svart måste förstöra. — Ilan heslot att rädda Andre från denna våda. På sin begäran, och mot brukhga gratifikationer, hade ett särskildt rum blifvit honom keviljadt. Han begärde och erhöll, att Andrå fick beibo det med honom. Han använde här alla omsorger, att i sin unge olyckskamrats själ utså fröna till de tänkesätt, som bilda en man af heder. Haa gick ännu längre; han gaf honom undervisning i läsa, skrifva och räkna. Andre, som hade en läit fattningsgåfva, gjorde så hastiga framsteg, att efter de tre fangelsemånadernas förlopp, behöfde han icke mer någon lärare, utan kunde på egen hand fortsätta sin bildning, med tillnjelp af några goda böcker. Då han utsluppit ur fängelset, erhöll han, icke utan svårighet, tillåtelse, att i Pavis tillbriuga sina båda uppsigtår, och tack vare den man, som gjort hans fängelsetid så lycklig för honom, blef han emottagen som lärgosse i ett tryckeri, der han innan kort blef en af de bästa arbetarena. En dag, då han gick till sitt arbete, kom han dfver torget vid Palais de Justice. En ho folk var samlad omkring dessa ohyggliga pålar, der man till ett skådespel för allmänheten framställer dem, som gjort sig skyldiga till vissa förbrytelser, ett i dubbelt hänseende skadligt bruk, ty det bidrager, att i förbrytarens hjerta illsluta ångerns dörr, och det gör folket förtroget med vanäran. Andre ville i ett infall af nyfikenhet, som han sedan med skäl förebrått sig sjelf, se hvilka de brott voro, som förtjent dessa fruktansvärda straff. Deana syna gjorde honom endt; men huru stor var icke på eu gång hans öfverraskuing och smärta, då han läste på en af pilarna, vid hvilken ingen var fjettrad, en dom till 10 års tvångsarbete för för falskningsbrott, mot en viss Marcel de SaintAlbia, dömd in contumaciam ! För närvarande befinner sig Audi gift och fader för två vackra barn, samt egare af ett OL ee ar .

22 februari 1838, sida 3

Thumbnail