Aftonbladet – 21 februari 1838, sida 2

Den namnkunnige Jerusalems skomakare ba blifvit antagen till halfsulare och klacklappare åt: en del af den periodiska pressen härstädes, eller gerningsman i ortee, och biträder vexelvis hvilken som vill anlita honom. Detbgynner dock klagas, att han, likasom sockenskomakare i allmänhet, löper ifrån halfgjordt arbete. På ett ställe gör han den ena skon färdig och springer sin väg, innan dena andre. ens är satt på läs:; på ett annat stäl!e har han blott spikat bindsulan på lästen och beckat tråd; på ett tredje har han blott laskat ihop ett stöfvelskaft, utan att göra vidare. Det är för den oöfvervinneliga pratsjukan, som han sålunda springer ur gård i gard och öfverallt börjar arbete och slutar ingenstådes. Imedlertid är det arma folket strandsait och barfotadt; ty att komma ut i bygden med halfgjorda plagg, ser alltför befängdt ut; och sjelfve kunna de visst icke göra firdigt, hvad han begynt, ty ingin på jorden kan göra så segt arbete som han. Fråga lärer vara att hos Kounngens Befallningshaivande söka, det han måtte hemtas med tjenliga medel, och tillhållas att göra ifrån sig. Det är lycka, att han aldrig dör, ty ingen menniskolifstid skulle förslå att göra färdigt allt, hvad han börjat. Det ges en stor författare, som fordom var sin egen men numera är hjelpkäring i flere hus, åtminstone i tre, der han dagligen går och stökar. Också är det dagligen samma trantrara, samma tankar, eller rättare samma ord, fast ena dagen använda på ett, andra dagen på ett annat. Vi vilja ge honom ett godt råd, som i hans författarskap skall blifva en lika stor lättnad, som någonsin ysnöskottningen i varvintrarm. — Efter som ändock alla hans artik ar äro hoprörda af samma ord, fast något mes a af det eaa i den ena artikeln, af det andra i n annan, d. v. 3. af samma ingredienser, fast