Aftonbladet – 21 februari 1838, sida 1

SE RE Ae dinsons utnämning. REVY AF TIDNINGARNA. Statstidningen och anslaget för Lijb.s äringsregementet. Statstidningen innehåller, i sitt Lördagsnummer, å nyo ett af dessa berigtiganden, hvilka bhfvit så namnkunniga, både genom det logiska i slutsatserna, cch det tydliga, klara och öfvertygande i framställningssättet. — Här rörer frågan den rya löne-förhöjningen för Lifbeväringsregementetsofficer-korps, hvilken Statstidningen fått uppdrag att försvara, ett uppdrag, som den äfven afbördat sig med sin vavliga takt, eller rättare på det sätt ett sådant uppdrag möjligen kan verkställas. Den talar nemligen om hvad hvar och en vet, att brist eller behållning kan uppkomma på någon hufvudtitel, ech om den af Stäxderna Konungen medgifna rättigheten att använda besparingarna till oförutsedda behof, och drager häraf den slutföljd, att utgifter icke böra vägras, när de kunna anskaffas utan nya bördor, samt att Ständernas afslag på någon begärd utgiftspost ej kan sträcka sig lingre, än till svar på tal, d. v. s. till vägrande af propostion om ordinarie stat för det uppgifma föremålet. I fall Statstidningens uttryck: nvä-. gran af proposition,, här icke får tagas efter bokstafven, då det skulle betyda en handling, som Ståndens talemän i sednare tider börjat tillåta sig, och hvilken treligen icke alltid väckt styrelsens misshag, utan Ständernas bestämda: afslag på den gjorda propositiosen, -så skulle häraf följa, att Ständerma ingenting annat kunde eller finge göra, än i riksstaten icke bland ordinarie-uppgifter uppföra den aft regeringen begärda summan, men att regeringen ägde full frihet att anordna den, för all framtid, om besparingarna gåfve tillgång dentill, eller styrel:en eljest på ett eller annat sätt härtill kunde förskaffa sig tillgångar, eller med andra ord, att Ständerna aldeles icke skulle kunna äga i sina händer ett direkt medel att inskränka regeringens planer, om denna blott kunde kringgå deras föreskrifter, hvilket åter lätt vore möjligt på sådent sätt, att tillgångar å besparingar eller extra anslag användes till mindre angelögna eller till sin natur ständiga utgifter, och de angelögnaste lemnades, hvilka Ständerve sedan i allt fall nödgades fylla, för att icke lemna staten i våda. Man måste tillstå, att Ständernvas prerogativer härigerom bli ganska afurdsvärda, och att natiooen med serdeles hugmad måste sända ombud till den församling, som kan för dess bästa uträtta så mycket! Låtom oss imedlertid se till, om denna tolkning verkligen ligger i statsförfattningens och det konstitutionella systemets anda eller icke. Emedan staten är i stort en bild af familjelifvet i smått, och man af de goda grundsatservas försvarare i synnerhet ofia hör denna likhet framställas, så låtom oss ett ögonblick uppehålla oss dervid. Om hustrun i eti hus begär af sin man penningar, till ett juvelsmycke, till ett kalas, till präktiga kläder åt döttrarne eller något dylikt, men han afslår hennes begäran, får hon då taga för gifvet, att detta afslag ar en följd endast af hans oförmåga att anskaffa pennisgarnpa, och att !om bon, genom iudragaivg af någon annan utgift, kan erbålla medel till det önskade föremålet, så har hon aldeles träffat msnnens tanka; och om hon sålanda i flera månader förser hans bord endast med sill och potatis, om hou ej uppköper nödvändiga vinterförråder, om hon ej betalar tjenstfolkets löner eller silagtarens och bagarens räkningar m. m., så är husfadren icke desto mindre ganska glad öfver det glindrande smycket, de präktiga klädningarne och det ståtliga kalaset, blott han undvikit att gifva några serskilda penningar dertill. Eo sådan husfru är ju en matmoder, belt och hållet efter Statstidningens och dess principalers sinne. Efter det borgerliga lilvets begrepp och det allmänna sunda förståndet, är hon det likval icke. Efter dessa bör hon taga för gifvet, att mannen vägrat hennes begäran , dertöre att han bättre känner tillgångarne och hon aktar hans vilja, af pligtkänsla, samt aktning och kärlek till mannen, och undviker utgiften, om hon icke vili eller kan bestrida den af sira egva nål penningar. I statsäktenskapet deremot skulle det, enligt Statstideimgens principer, förhålla sig alldeles tortrftam Pacer nen sl. Ha fake hafta clkyuldig.