Aftonbladet – 19 februari 1838, sida 1

el Den ovanligt skarpa kölden, hvars uppsyn , denna vinter varit bittrare an på de föregående fyra och tjugu åren, och som bredt sin hvi:a f och frostiga mantel äfven öfver söderns sköna t nejder, tyckes ännu icke det rivgaste vilja gifva : vika, äfven för middagssolens strålar, som aninars efter medlet af Februari vanligen redan börja visa sitt första vänliga förebad till våren uti dn välkomna dagsmejan och takdroppen. i, För ett par dagar sedan anlände underrättelse, att Ålands haf åter tillfrusit; mellan Skåne och Darimark går posten äfven på slida, och med , gårdagsposten från Götheborg hade man från Ppersoner, som varit ute till yttersta skären i Bohus län, för att efterse, huruvida några fartyg der infrusit, den underrättelsen, att de an;nars ständigt oroliga böljorna i Kattegat, så långt synvidden sträckte sig, lågo tysta och i fängslade uti vinterns bojor. Euohgt bref med Isista posten öfver Grislehamn skall äfven Finska viken, så långt ögat kunnat nå, vara förI vandlad till ett isfält. Hurudant förhållandet är 1 hufvudstaden, kännma alla dess invånare, utan att vi behofva beskrifva det. Lycklig hvar och en, sem under denna svåra tid har goda kläder att skyla sig med under bar himmel, eller tak öfver hufvudet, en god brasa i kakelugnen och det nödvändigaste till lifvets nödtorft. Men ack! huru många äro licke de beklagansvärda, som icke kunna glädja sig af denna lyckliga lott — hvilka en afstannad arbetsförtjenst ötverlemnar åt hungerns och köldens dubbla smärta, och som af förkylningar läggas på sjuksängen. Lasaretterna äro redan fyllda, och våra läkare, hvilkas menniskoälskande nit förtjenar det högsta loford, befara redan, att de snart nog knappt skola medhiovna alla de besök, de hafva at göra uti de arhetsndes låga kojor. — Redan i början af vintern, som genast visade sig så hotande genom den minskade skörden, och i följd deras; stegrade priser på lifsmedel, tage vi oss friheten hemställa, om icke någon serskild åtgärd till anlitande af välgörenheten för de fattigas understöd vore af behofvet påkallad; och aldrig har anledniogen kunnat vara större att förnya denna böa till det ömma och kristliga deltaysudet, är i detta ögonblick. O!hvilken ljuf känsli för den, som ifrån sitt varma tum kan med förnöjelse betrakta isfällen på fönsterrutorna, om han på samma gång uppsvärmes i sit inre af medvetandet att hafva förvandlat ea medimenniskas halffrusna tårar i glädjens och tacksam-. hetens! Vi äre också öfvertygade, att det för nängden af hufvudstadens välgörande allmänet endast behöfves ett ord till erin 20, för att de fleste af allt hjerta skola skynda att begagna illfället att förskaffa sig denva ädla njutniug, och att om resp presterskapet i församliugarne öppnade ena allmän subskription ffr deta änlamål, skulle talrika och frikostiga bidrag till trömma. En sådan kunde väl ej anses olimpBY