Aftonbladet – 15 februari 1838, sida 2

Säkerligen har Djurgården aldrig förut någon vinterdag varit besökt af en så stor folkmassa, som i går a tons. Hela vägen dit hvimlade om kring sextiden af hundratals sladar, från dessa eleganta, fernissade, fö: gyllda, renfällsfodrade, med deras lättfotede fålar och fladdrande slädnät, till Brunkebergstorgs och Munkbroas an. :språkslösa ekipager, med deras haltande krakar, trasiga täcken och åkaren i sitt blåa förkläde bakpå meden. Davidsons fashionabla paviljong, äfvensom Biåporten, hvimlade frampå qväl!en af besökande af båda könen, som trängdes om byarandra, så att man knappast kunde röra armarna på sig, och månget glas punsch, mången kopp med glödgedt vin, som voro ämnade a:t återstilla dea invärtes värman, lemnade i stället utvärtes, åt mer än en sidenkappa och sammetshatt en liten suvenir från lustbarheten. Och denna lustbarhet, var det någon eklärerad ballong, som skulle släppas upp, var det någon kappkörning på Brunnsviken, var det någoi präktigt kemiskt oeh kinssiskt lustloch konst-fyrverkeri? Jo, Hr Magito, denne vår populära eldgud, hade verkiigen annonserat sig skola tll alimänheters förluste!se förevisa ett tempel och några vertikalt och horisontalt kringI gående solar, Det var kanske lhkväl icke detta, som hufvudsakligen lockat en så betydlig del af hufvudstadens befolkning från dess varma kakelugnsvrår utan den notis, sem redan dagen förut vandrat omkring i kretsarna: att isbanesällskapet ämnade jemväl illustrera aftonen med banornas eklärerande, och åkningar med facklor. Detta löfte uppfylldes också. Högt upp i luften voro isbergens) toppar illuminerade med eldar, och hela längden af banorna upplysta af mereschaller, emellan hvilka de på sidan uppkastade snövallarna voro klädda med åskådare, som, hufvud vid bufvud, lutade sig framåt för att hela vägen kunna följa de åkande med sin uppmärksamhet. Ur det blla gröna skjulet ofvanpå berget, framträdde alla ögonblick en af sällskapet, än med ett par facklor, än med brännare i blå eld, än med andra fyrverkeripjeser i händerna, och ilade på sin kälke utför banan med den susande vindens hastighet, omstrålad af och lemnande efter sig, likt kometerva på sin bana, en strimma af gnistor, och hvarje gång emottagen af folkmassans mer eller minire starka bifallsyttringar och handklappningar. Det fordrades icte ringa skicklighet, att så fara utför den branta glacieren, och endast styra med fötterna, och mången af oss kringsiående kände sig vid åsynen häraf, oaktsdt den. bistra kölden, uppvärmd af åtankan på dylika, med lika frusna näsor och fingrar, hka glädtigt mod i mes mindre elegans utförda färder utför slottsvallarna eller turagebacken i Upsala, under de första åren af vår sejour vid akademien. De