Aftonbladet – 15 februari 1838, sida 1

j MAVE Ul, DOM SM UME IVIMe Nova Svart Uv8 OP guvernören Sir Francis Head att med sina miliIser och en hop Indianer, hvilka uppgifvas utgöra 250, bringa insurgenterne till lydnad, så länge hen icke kan spärra kommumkationen emellan dem och deras vänner i Förenta Staterna. Men hvad sem synes för momangen gifva mesta styrka åt Mackenrzies ställning och förehafvanden är, att han har hos sig på ön en amerikausk general van Rensselaer, hvilken förer hufvudbefälet och skall vara en ganska skickbg militär. En stor del af Mackenzies folk skall också bestå af Nordamerikaner från Förenta Staterna. Sir Francis Head står med sin lilla trupp på canadensiska stranden midt emot ön, utan förmåga att företaga någonting af vigt emot de insurgerade. Han skickar den exa uppmaningen efter den andra till general van Rensselaer att lemna ön, hvarpå denne låtit svara, att han ännu ej hade sina saker rätt i ordning, men att han hoppades snart få nöjet spisa midag med Hans Excellens i Toronto. Enligt berättelse i en tidning, som utgifves i Rochester i staten Newyork, skulle sir Francis dock redan hafva försökt ett anfall emot ön, men blifvit fullkomligt tillbakaslagen, och förlorat en båt full med folk. Derpå hade guverören dragit sig tillbaka från Chippewa till Hamilton, sedam han svurit att uppoffra sitt lif ech hälften af sitt folk för att taga Jön. Men aär hans solda:er hörde detta, skall jen ster del af dem hafva lemnat hans fanor, och då han sedermera uppmanade frivillige att följa sig för att angripa ön, hade blott några få inställt sig. Dessa uppgifter tros dock behöfva bekräftelse. Bland berättelserne från Navy-island är äfven den, att Mackenzies hustru befinner sig i jhaas läger och förklarat sig ämna dela sin mans öde. Från Nedra Canada afhöres ingen ting, som ger anledning förmoda att något nytt insurrektionsutbrott der skulle hafva timat sedan de förut omnämnde träffningarne föreföllo, i hvilka insurgenterne lågo under. I Underhuset har billen rörande den interimistiska styrelsen i Canada erhållit tredje läsningen, msd de förändringar sir Robert Peel i densamma föreslagit. I Öfverhuset har lord Broughsm framlemnat en med 17,000 underskrifter försedd petition från Leeds emot fortfarandet af slafveriet och slefhsndeln. Under loppet af 4!7, år, ifrån Maj 1833, hafva, enligt officiella uppgifter, 113,172 emigranter afseglat från Londons hamn. Af dessa gingo 100,000 till Förenta Staterna, och ungefär 9000 till Canada. Den starka kölden i London hade nu något mild:ats och töväder inträffat, så att man hoppades skeppsfarten snart skulle åter bhfva öppen på Themsen j j Frankrike. Deputerade Kammarens debatter de sista dagarna ha hufvudsakligen hvälft sig omkring lekal-angelägenheter , hvilka sålunda icke äga något intresse för utlandet. Det enda, som har något sådant, är en debatt om ledamöternes uniform, huruvida denne skulle vara broderad, eller de utmärkås endast genom en sköld på en. svart frack. Flere af de anseddaste män inom kammaren , såsom Hr Jaubert, Garnier Pagås , Thiers m. fl. satte sig emot alla distinktioner, emedan de deputerade voro folkets ombud, och ej borde i det yttre söka skilja sig från det. De vunno ingen aktning genom uniformen, utan genom det sätt, hvarpå de skätte sitt uppdrag, Napoleons fel hade varit, att han öfverhopat alla offentliga funktionärsr med broderier. Kammaren beslöt likväl, ehuru med en ganska svag majoritet, att taga sakon i öfvervägande. Det synes ej mera vara något tvifvel underkastadt , att Lafitte verkligen blir vald, emedan ingen mediäflare anmält sig. Konungen har den 29 Januari gifvit audiens åt Prinsen af Musignano, Lucien Bonapartes son. Grefve Sebastiani stges vara ämnad, icke endast till marskalk, utan äfven till guvernör öfver Invalidhospitalet. j Från Afrika berättas , att marskalk Vallge skickat en:päarlementär till Abdel-Kader, för att begära förklaring öfver hans sista rörelser. Man är nästan fullkomligt öfvertygad om? hans