Aftonbladet – 13 februari 1838, sida 2

400, andra bataljons-chefen, med 1000 Rår, får 100, kaptenerne med 400 Rdr få 300, löjtnanterne med 250 Rdr få 530, under-löjtnanterne med 225 Rdr få 25, regements-qvartermästaren med 400 får 200, adjutanterne, som hafva 250 Rdr, få den förste 100 och den andre 50, auditoren och regements-skrifvaren få 50, regements-pastorn 20, regements-läkaren 25 och 2:ne bataljons-adjutanter hvardera 20 Rår. Chefen får dessutom 120 Rdr furageringspenningar, och bataljons-cheferne, regements-qvartermästaren och adjutanterne hvardera 60 Rår. Denna åtgärd synes gifva skälig anledning till tvenne anmärkningar. Mar kan med skäl säga, att om icke regeringen bryr sig om att göra afseende på hvad Ständerna yttra i sådana frågor, hvari de äga rätt att besluta, så tjena i sjelfva verket alla propositioner och öfverläggningar vid riksdagarna till platt ingenting. Det är då så sodt att helt simpelt tillämpa Mamsell Wargs ordspråk. I fall ständernas röst skall betyda något, i frågan om bifall till aya utgifter, så borde den väl annars afven betyda något till afslag; och kanhända är det äfven Ständernas eget fel, om de icke på StatsUtskotts-vägen ställa så till, att Styrelsen icke kan, mot deras vilja, disponera medel till anslag, som de vägrat, ifall den icke har nog aktning för deras beslut att ej vilja det. (Att på KonstitutionsUtskotts-vägen efteråt söka någon ansvarighet för intrång ofver de konstitutionella gränserna, veta vi ganska väl skulle tjena till intet). Men man må vara af hvad tamka som helst i denna första fråga och rörande regemrnt:be fälets behof af löneförhöjning, så kan i alla fall sjelfva fördelningen af ansleget icke undgå att förvåna. Då chefen, som förut haft 2000 Rdr årligen, fått 1000 Rdrs tillökning, så hafva deremot !öjtnanterne, med 250 Rdr fått 50, och underlöojinanterne med 225 Rdr 25. Man finner således, att chefen här, som händelsen vanligen plägar vara med de högt upps:tte, varit nog lycklig att förskaffa sig den bästa biten isteken, då ban ensam fått på sin del vid pass dubbelt så mycket som alla löjtsanterne och underlöjtnanterne tillsammans. Det är likväl icke någon omöjlighet för den ene att lefva på 2000 Rdr, men det är alld-les omöjligt för en underlöjtnant att på 250 Rdr lefva hela året i Stockholm, hålla sig uniform och det minsta deltags i sällskapslifvet, utan att ådraga sig skulder; och i detta hänseende kan man säga, att 25 Riksdalers tillokning om året är nästan detsaminsa som intet. Sådava fördelninger äro icke serdeles egnade att uppmuntra Ständerna till ny frikostighet af szmma slag.