BLANDADE ÄMNEN. EN STÖLD å 14 POURCEAUGNAC. (Ur ett Franskt blad.) Eraste. Och er onkel, min herre?.... M. de Pourceaugnac. Jag har inger onkel. Eraste. Ni hade likväl en den tiden. M. de P. Nej aldrig, endast en tant. Eraste. Ack, det år det jag ville säga! En tant, hur befinner hon sig? M. de P. Hon är död för sex månader sedan....... Eraste. Ah, den stackars qvinnan! de var en så innerligt god menniska! (Moliere. M. de Poarceaugnac Akt. 1, scen 6.) Det är allt ett par stora moralister, Moicre och Mr Scribe! Jag ber om förlåtelse att jag på detta sätt ställer tillhopa de båda namnen, men i närvarande fall är det billigt och rätt; ty hur stor litteratör Mr Chabriol, den sig äfven Mimi eller Sauquene kallar, må vara, och vi skola rättnu få se att han verkligen är en vätt försvarlig, är det likväl troligt att han icke skulle förstått draga ett så godt parti af Moliere, så: framt icke Mr Scribe först lärt honom rätta sättet. Och i sanning, Mr Chabriol har haft god tid att grundligen studera våra både stora och små författare. Han är knappt 27 år, och af dessa har han redan tillbragt sju i fängelse, oberäknadt de koriare tider han suttit häktad på misstanka i anledning af trenne olika anklagelser, från hvilka han likväl baft den talangen att göra sig fri. En vacker daz, då nu Chabriol slapp ut ur fängelset, der hsn konsekutivt i fem hela år studerat våra stora och små författare, och befann sig utan en styfver på fickan, men tillika icke rätt posterad för att genom arbete förtjena sig något, erinrade han sig Mr Scribes teater och den roliga vaudevillen : ,Den nya Pourceaugnaco,. Och kännande en hemlig kallelse att, äfven han på sitt vis och på sin teafer, vara en Scibe, äppnade han sin Moliere, och kom just att kasta ögonen på den passage, hvilksn jag valt till måtto; han hade icke väl läst dem, förr än han slog sig för pannan, han hade hitiat på en id. ... Till verket! Scenen är förlagd till Codognan i departemanget Gard, och teatern föreställer en viss Armentiers från kommunan Saussan boning. Chabriol, (inträdande , helt andtruten och dammig). Monsieur Armentier? . . . Ar det inte så? ÅArmentier. Jo, det är jag, min herre! ... Mvari ken jag vara till er tjenst? Chabriol. Ni känner inte igen mig, tror ag! Armentier. Ne-ovj! . . . Jag påminner mig udrig ha sett er, min vän. Chabriol. Hå!. .. Kommer ni inte mer håg Mimi?