har jsg trott. Det är ej utan, att den der oci går igen från fordna dagar, men är i aftegand och vet ej rätt besked. På den andra lefve den uppenbarligen i tilltagande.? — Men den så kallade klassiska lärdomen fin ge maka åt sig! — För mig gerca. Jag ha länge önskat den, i stället för ett bredt oc svagt skenlefverne, elt koncentreradt, ett verk: ligt lif. Död fruktar jag ej för detta lif. Jaj har ock smakat deraf. Jag är af dem, som tr på dess odödlighet. Genom odödliga mödo har det ock i den nyare verlden först gjort sig åter gällande. Den gamla litteraturens återupphfvareäro bland mensklighetens Heroer, som underkastat sig otroliga arbeten för sitt slägtes bästa. Deras verk har blifvit fortsatt af stora mästare. Det är den klassiska lärdomens adelsbref. Det bleknar, om det nyttjas såsom skyddsbref, der anspråken ej mer motsvara verkligheten. Deraf kättare i de lärdas läger. Skall jag nämna en af de största? Det finnes intet namn med bättre klang i den klassiska lärdomens rike, än Fredrik August PV olf, som vågat kampen med Homåer. Han säger: Den, som ej viill blifva lärd, bör ej sysselsättas med de gamla språken; ty en ytlig kunskap duger till intet. Det fordras redan mycken tid att göra sig bekant med de gamlas anda; hvarföre mängden, så mycket möjligt, bor sysselsätta sig med nya språk och sakkännedom., Den som vill, kan ha tillfälle att öfvermätta sig på de ideala pretentionerna, Oss har detta vederfarits i fullt mårt, helst vi vait midt i lägret; i hvilket någon oo utan tvifvel skulle verka helsosamt., ,Oech är det endast barlast, som denna materiella verksamhet skeppar på tidens ström ? Står dess handelsflagga ej under skydd af något andeligt konvoj-kommissariat? Jag skulle tro, ett sådant har sin hand med i spelet.n Kanalerna, ångbåtarna, jernvägarna, all. den na industriens genom verltshandeln miångfaldigade förkofran, hela denna fredliga, jordens alla slägter snart omfattande, gemenskap, är det en dast varor de omföra? Mig förefaller det, äfven i fråga om tankevexling och tankealstring (ty det förhåller sig på det ideelia gebitet, som inom det materiella, att omsatsen ökar produktionea) mig förefaller det, säger jag, liksom såge man hä. den nästa stora epoken till Boktryckerikonstens uppfinning, och en siörre. Hvilken verld af intelligens är ej här i rörels2? Ha ej alla de praktiska vetenskaperna här sitt egeniliga fält? — I sanning, det båtar föga, att, med tillslutna ögon och föråldrade anspråk, tro sig kunna stämma tidens och lifvets ström? — Nej. här fordras äfven i den moraliska verlden nya källor, eller ett allvarligare begagnande af let eviga gamla, — TI allmänhet fruktar jag, att bokregementets tider äro förbi, äfven i den så kallade lärda verlden. Den har sjelf icke minsta andelen i alt det missbruk, hvarigenom ordet, så till sägandes, fornött sig, och snart blott till tidsfördrif fyller menniskornas öron. Här fordras och behöfves i ala vägar det ord, som tilLika är lif och handliog, Så vida må vi alle: täcka på, att göra vår vetenskap praktisk. Ideerna! De höga ideerna! — Jag har ock om dem fört allehanda tal; och hört mera, än! det ar godt att minnas. Skulle de ej, i och för 3ig sjelfva, helt enkelt vara de odödliga tankarna hos menniskan de enda, som öfvervinna verlden 2) —