Aftonbladet – 10 februari 1838, sida 2

För några dagar sedan förmärktes, tidigt på morgonen i den starka kölden, af ett par polisbetjenter en man och en qvinna, i häftig dispyt med hvarandra, på Klara Södra Kyrkogata, hållande hvarandra i kläderna, hvilka å mannens sida likväl endast bestodo ef skjorten. Detta uppträde, som kunde förekomma såsom en scen ur äktenskapets nattsida, eller någon disharmoni i den husliga sällhet:n, befanas likväl icke vara något annat än ett bemödande å mannens sida att hålla fast qvinnsn, emedan hon varit med om att, såsom det på folkspråket kallas; humla ved ifrån honom och försökt draga den bort på en kälke, med tillbjelp af en annan qvinna och en karl, hvilka likväl begge tagit flykten. Den tuonklädde egaren till veden hade af sin vaksamma bund bif;it uppväckt och gjord uppmärksam på försöket. Fruntimret, ä sin sida, bedyrade sin oskuld och sökte på allt möjligt sätt obligera sin antogonist, att icke längre uppehålla sig i kylan för hennes skull i en 28 graders vinter, samt fsnn sig i öfrigt högst skandaliserad af att han för en ärbar qvinsa visade sig i en sådan negligå. Hennes önskan vanns äfven, åtminstone i den ena punkten, då polisbetjeninogen aflösts honom, och förde madamen i häkte.