Aftonbladet – 10 februari 1838, sida 1

UTRIKES. Tyskland. På ständernas i Cassel förut omnämnda anmodan till regeringen, att söka för Hessisk tjenst engagera de båda från Göttingen fördrifna professorerna, bröderna Grimm, har inrikes ministeren låtit svara, att, ehuru det ej i allmänhet kunde antagas ligga utom ständernas befogenhet att hos regeringen arhålla om föreläggande af en proposition, som hade afseerde på befordrande af ett allmänt ändamål, så måste dock deras begäran, att få vissa uppgifna personer anställda i statens tjenst, anses såsom ett öfverskridande af ständernas rättigheter. Den ene af bröderna Grimm, Jacob, vistas för närvarande i Cassel, der han lefver mycket stilla och inskränkt, blott sysselsatt med vetenskapliga forskningar. Från Göttingen får han ofta bssök af sina dervarande vänner, bland andra af f. d. Wärtembergske statsministern grefve Winzingerode, hvilken sedan flere år såsom privat man vistas i Göttiogen. Enke-kurfurstinnan har låtit invitera Grimm till sin tafel, och erbjudit honom penninge-understöd, i fall han deraf skulle vara i behof. Såsom prof på huru det konstitutionella systemet förstås i Cassel, kan anföras, att inrikesministern, År von Hanstein, under diskussioneraa i kammaren öfver budgeten, uppställt den sats, att ständerna icke kunde anses befogade att vägra sitt samtycke till de utgifter, regeringen ansåg nodvändiga. Likaledes påstod han, att ständerna icke kunde afpruta något på den personal, regeringen fana behöflig för den ena js andra grenen af statsbestyret, utan att derigenom indirekt blanda sig i statsförvaliningen och lägga hinder i vägen för lagarnes verkställande!! Engelska tidningar omtala att missförstånd, skulle hafva uppstått mellan Preussen och Österrike, i afseende på Cölnska händelserna. Preussiska regeringen skall hafva i en not till den Osterrikiska yttrat sig nogsamt känna dess inflytande i Rom och väntat dess intervention i en tvist, der den kungliga myndigheten lopp fara att kufvas af tiaren. Österrikes förra försäkringar hade föranledt att hoppas Österrikes bemedling; uteblefve denna, så skulle Preussen öfva repressalier, då Österrike behöfde samma tjenst tillbaka. Metternich skall hafva varit böjd för att bifalla; men prestpartiet satte sig deremot. Med detta mäktiga parti är isynnerhet furstinnan Metternich lierad; och hon är så högljudd för den Cölnska prelaten, att hennes gemål icke vågade bjuda till sig den Preussiska prinsen August, af fruktan att värdinnan icke skulle kunna hålla sig ifrån att väcka förargelse genom några bittra utfall mot