Aftonbladet – 8 februari 1838, sida 4

I de flesta Boklådor i Stockholm samt hos Bokhandlare och Bovkhandelskommissionärer i Upsala inköping och Norrköping, å 6 Rdr 8 sk. bko i exemplar: DOKTOR JOHAN ÄSTRÖMS PREDIKNINGAR, ; d-lar Vid partihandel och emot kontant betalning lemnas 29 procents rabatt eller hvart femte exemplar på: öpet, i Probsts sokhandel. Man hear trott sig här böra meddela följande utdrag af framl. Theol. Professoren Doktor Carl Georg, s recension af dessa predikningar, införd i Svenska Litteratur-Föreningens Tidning, år 1833. — togberg a Sönoch Högtidsdagarnes Evangelier, om den: Denne ful!ständiga samling at Pred:kningar öfver de årlig ck redan är allmänneligsro känd åtminstone bland dem, som pläga kallas bildade kristna, intager deck tt så utmärkt rum i vår homiletiska litteratur, att den företrädesvis förticnar anmälas i en Tidning, vars kritiska kall omfattar förnämligast det på en gång nyaste och vigtigaste — Ehvra törfattarens öga, vetenskapligt theologiska lärd m är allmänt erkänd, anse vi oss dock här böra hufvudsatkligea fast8lla den homileuska synpunkten, utan förblanduing med den dogmatiska, i sypneshet derföre, att för. såsom pred kant förvärvat sin första ryctbarhet och oafbrutet egnst sin offentliga verksamhet åt predikokallet och kyrkans omedelbara tjenst, — Att dessa predikningar äro christliga, erkänne vi med öfververtygelse at hela vårt hjerta. — De bära stämpeln !af en inre lefvande praktisk kraft och lemna aldrig. menskliga bjertat, viljan och lefnaden ur Ögonsixte. Vi have således endast velat utirycka den öfvertyelse vi hvse: dels att Aströmska Predikn.ogarnes hufvudstyrka i afseende på innehåilet ligger i den boviletiska bevisnivgen, hvilken förf utiörer på ett segrande och öfvertygligt sätt, ehvad han stödjer sin argumentation närmast på Bibeln, på förnuftet eller på erfarenheten; dels att bevisningen framgår synthbetiskt och således på samma väg, der förf genom egen sjelfständig forskning sjelf vunnit sin djupa religiösa insigt; dels ändteligen att, ehuru förf. förenar förpligtetseoch bevekelsa-grunder med hvarandra, gör han dock alliid de förras auktoritet högst gällande. Undersöker man närmare och egentligen materialienas disposition, så äro dervid de högsta fordringar if organiskt lif och sammenhang, af helgjutenhet och fulländning uppfrlda, hvilket maa ock förutsätter eller med glad visshet hoppas hos den fullmognesredikenten, som tillika är en i filosofiska studier invigd, ker och djua tänkare. Berrakte vi slutlicen — för att fullända ksrakteristiken — sjelfva diktionen. så finne vi, att den har i utmärkt grad alla de egens-2per, sem tillhöra genus dicendi subtime. Förr. har en stor talent stt i formel klirhet och anordningens logiska renhet framställa, såsom ett organiskt helt, talets enhet och minsfald, att med bestämdhet uttrycka hela rikedomen af sina yr ligiösa ideer och med noggrannaet beteckna så väl de särskilda föreställningarne, som der:s förhållande sjusemellnu; med deuna onjekta sanniost I fremställningen ärförenad en hög bildning och ädel värdighet i språket, en, om van så får sä.ca, naturligt konstmässig geriodbyggnad, utmärkt genom rhythmisk och nun evös tullkomlighet, en ötversigten sf det hela underlättande sammanfattnivg at saker och förening at ord, liksom i en slar och lugn flodbädad i mat framfytande. Detta mästerskap öfver språket, denna höga theocetiska förmåga utesluter å ena sidan allt oratoriskt klingklang, ordprål och fioskelväsendo, å dem avdra alt effekteticn, allt hvad som smakar af ett mer eller mindre konstl.dt maner — Kec, slutar sin uppsatts med äen förhoppning, att Åströms predikningar akola fana månediksutor må at donna predikösamga läsare och stifta mycken uppbygsels?, med don örskan, att uvga Ppredt pre Jing tillegna sig allt det lärorika, Som deratur kan hemtas, icke blott språkets renhet och värdighet, utan äfven ämnets rediga vppfattving, den klara framställningen och öfrertygliga bevisningen 1 det hela, det stränga sammanhanget och den noggranna fullständigheten i de särskilda delsrna, och framför allt det religiösa allvsr och den mogna grundlighet, genom hvilka egenskaper dessa predikningar kunna bereda en föradlad rigtning i vårt predikande. . oo on or faner