Aftonbladet – 8 februari 1838, sida 2

en ——--— X 2X!iHwzt— — — — —-— — 2 ———— K.q(n— —— Några närmare detaljer rörande den olyckliga vändning, som sistlidne gårdag inträffade i den ryktbare magister Torbjörnsons öde på Råchuset, anse vi oss böra tillägga till dena korta notis, som vi införde i gårdagens postskriptum. Otacksamhet är ve;ldens lo! I stället för den patriotiska hyllning, den lagerkrönten sannolikt väntat sig for de rikliga understöd han innan kort lofvat åstadkomma åt en mängd allmännyttiga företag, emottogs han med; spott och spe; och oaktadt det rika öfverskoit, ssm ofelbart borde uppsiå genom det dråpeliga finansprojsktet, voro kreditoreroe nog oförsynte att icke nöjas med denna tillgång. utan att yrka det magistern skulle göra reda för sig, i likhet med en vanlig simpel ecessionant. Redan i Måndags, vid första förhöret, bade, då magistern utebief, en af kreditorene utverkat rättens tillstånd att hålla honom under bevakning hemma, och föreläggande att magistern skulle vid hemtningsäfventyr i går personligen sig inställa. Imedlertid hade magistern, som unvder de föregående dagarna legat till sängs, förskaffat sig ett läkarebetyg, att han vore af opasslighet hindrad att inställa sig, men som detta betyg icke nörmare bestämde sjukdomens art, afgingo på några kredito:ers och advokatfiskalea Fregholms, af rådhusrä.ten b fallae, yrkande, bemä:de advokatliskal, jemte andre stadsläkaren, herr aistssor af Grubbens och en rådstufvuvaktmästare, såsom beskickning till magisterns hemvist, i Räsatmästarehuset, läkaren för att utröna huruvida opasslighet verkligen utgjorde något hinder för magisterns inställande, och justitians båda organer tillika med en hyrvagn, i egenskap af m,jenliga medel, för hans afhemtande. Underrättelsen härom spridde sig genom ryktets hundra munnar, inom några ögonblick icke blott kring rättvisans salar, utan ock kring hela Riddarhustorget, och föranledde inom en kort stund, att en stor folkskara samlades i afvaktan på beskickaingens återkomst. Efter omkring en halftimma syntes ock hyrvagnen åter; den stannede utanfor Rådhustrappan och magistern steg ur, lutande och med ett sjukligt utseende, och fördes stödd på vaektmästarens arm uppför trapporna. Rådhusrättens båda formak voro nu nästan uppfyllda af menniskor, som vid dörrarnes öppnande inrusade i sessionssalen. Magistern anhill i början, i anseende till sitt svaga helsotillstånd och svårigheten att nu kunna samJa sisa tankar, om några dagers tid att besvara borgenärernes frågor, men domstolen förklarade, att han borde genast ingå i svaromål, då, ifall vi hörde rätt, domstolen sedan ville pröfva, huruvida längre förklaringstid öfver en eller annan serskild punkt kunde erfordras. Magistern ingick nu, stödd mot en stolskarm, vid sessionsbordet och med handea såsom en skärm fram för ögonen, uti svaromål på en mängd förfrågningar rörande penningetransaktioner, hvilka allesammans gingo ut på ungeför ett och detssmma, nemligen att magistern handlat som en sakälm emot sina kunder,;emotrecepisien emottagit skuld