Aftonbladet – 7 februari 1838, sida 1

46, eller samma dag parlamentet började sina sessioner efter julferierne, presenterat tvenne petitioner rörande de Canadensiska angeligenheterna, uppsteg Lo:d John Russell och utvecklade i ett långt tal, (det fyller 5 tätt tryckta spalter i ett af de stora engelska tidnings bladen) ministerens åsigter af ställningen i Canada och de medel, hvilka borde användas för att der återställa lugnet. Dessa medel testodo, såsom i korthet nämndes i gårdagsbladet, a suspension af Canadas författning, i upprättandet af en ny konstiution genom utsedde deputerade från båda provinserna, i förening med ledamöter af det hittills varande lagstiftande rådet, hvilken konstitutiou skulle af engelska parlamentet bekräftas, samt slutligen i Lord Durhams afsändande till Canada med de mest vidsträckta fullmakter. Vi förbigå den långa ute vecklngen af historiken om Canadas läggande under engelskt välde, samt tvistepunkterna emellan kolonien och moderlandet, hvilka läsaren redan känner genom hvad förut varit framstäldt i detta blad. Sedan Lorden derefter nämnt, att House of Assembly i Nedra Canada allt sedan 1835 oupp rörligt vägrat budgeten, yttrade han, att det vore omöjligt att bevilja alla Canadensernes fordringar. Han sökte visa, att ipsurrektionen nästan redan vore qväfd, och att den ej varit serdeles vidt utgrenad, hvarpå han öfvergick till en framställning af nödvändigheten för Englands intresse att bibehålla Canada. Han påstod, att i samma stund man uppgåfve Canada vore det äfven förbi med alla de andra brittiska kolonierna på Amerikas fasta land ; och att brittiska marinens öfvervigt vore på det närmaste förenad med bibehållandet af dessa bilinder under engelskt öfvervälde. Der före borde parlamentet uttala sitt gillande af de åtgärder, som fordrades till qväfvande af upproret i Canada. Främst bland dessa åtgärder stod Lord Durbams utnämnande till utöfningen af högsta makten i brittiska Nordamerika. Om parlamentet förklarade s:g instämma med regeringen i hvad den ämnade vidtaga för återställandet af lugnet i Canada, så förpligtade det sig alldeles icke att gilla några åtgårder af stränghet, emedan mivisteren tvertom vere öfvertygad, att blott mildhet kunde leda till en tillfredsställande öfverenskommelse och till varaktig försoning. — Lord Russells tillkännagifvande, att Lord Durham komme att afgå till Canada, gjorde ett djupt intryck i hela Huset, isynnerhet på tory-oppositioner, och man anmärkte, att Sir Robert Peel i det långa tal, han höll, undvek att ens nämna Lord Durhams namn. Fastän Sir Robert röstade för adressen till kronan (se gårdagsbladet) förvarade han sig dock emot den tydningen, som skulle han derigenom uttrycka ett gillande af regeringens åtgärder. Hrr Hume, Grote och Leader förklarade sig emot ministrarnes tillämnade törfarande i afseende på Canada, och den sednare ville, att frågan om adressen skulle uppskjutas till följande dagen; men denna beslöts icke destomindre i samma session, såsom läsaren redan känover, med 188 röster emot 28. Lord Russell annonserade till följande dagen en bill, som skulle bestämma beskaffenbeten och sammansättningen af den ioterimistiska styrelsen i Canada. Tidningarne från denna koloni motsäga nu bestämdt hvad som förut varit berättadt om hufvudstaden i Ofra Canada, Torontos i: tagande af inosurgenterne. Desse hade blott visat sig i trakten deromkrinog Får man tro engelska berättelser, så skulle insurrektionen i Nedra Canada nastan kunna anses för qvåfd. Tvenne af huvudmännen, Doktoreroe WVelson och Valois , hade blifvit gripne, och general Colborne ämnade den 8 WVec. sjelf sätta sig i rörelse med trupperne emot Grand Biule, den enda ort, jemte S:t Eustache, som ännu var 1 insurgenternas våld. I Edinburg har vant ett slags upplopp bland studenterne. En hop fabriksarbetare och studenter kastade snöbollar på hvarandra, hvarvid förbigående personer och en hop fönster kommo i misshugg. Polisen arresterade några studenter, hvilka dock sedermera lössläpptes. Följande dagen började studentirne å nyo, omkring 300 til antalet, soöbollskastningen, och hade äfven försedt sig med käppar. Alla fönster i grannskapet slogos in, och flera personer blesserades af stenar, som blifvit lagda i snöbollarne. Padarne i närheten af tumultet måste stän