Aftonbladet – 6 februari 1838, sida 3

segla ut till skäret, att vädret ännu är för hårdt T. kryper ned i sin Klla kajut, och kommer efte en half timmas förlopp åter opp på däcket med er flaska rom och ett glas. — T. Jag tinker, Peter att en sup skall göra godt i dag., — P. En sur gör alltid godt, kapten, hurdant vädret är. — Har nårmar sig, tager bussen ur mun, och tömmer, mec mot himlen vända Ögon, glasets innehåll; då han med jen skrapning på foten lemmar det tillbaka, höres et våalbehagligt mummel: en sådan kan tina opp,en skälm invertes — T. ;Hvad menar du, tfeter, jag tänker du gerna kan tåla en till i ett sånt väder?, — P, (med ett inställsamt smil) man står alltid säkrare på två ben, kapten, än på ett; det kan nog behöfvas i en sådan slingring, som vwvi hafva i dag. Men styfvast står man ändå på tre ben, som kaptens machiner., — T. Det är sannt, Peter, imedlertid ska? vi försöka, hur långt vi kunna komma på två; tränger det efter, så kunna vi alltid hinna det tredje.v. Peter börjar grola på en visa. T. går imedlertid ned i sin kajut och uppkommer åter efter en qvart. — Vädret ger med sig, hvad menar du, Peter, mån tro vi icke nu kunde försöka komma ut t:ll skäret? Peter, hvars mod stigit lika mycket, som den förnuttigare eftertankan sjunkit, kastar en obekymrad blick öfver hafvet och svarar: Åh jo men, jag tycker också det saktat af; vi kunna ju försöka på, om kapten så önskar, Seglet är snart hissadt och Peter kastar loss. Båten kränger starkt, sväfvar som ett spån, än på toppen af en bölja, än försvinnande i djupet mellau tvenne skyhöga vågor. Den ena störtsjön följer på den andra; Peter skakar likgiltigt af sig vattnet, T. tänker endast på sina trianglar och vinklar och märker i sin distraktion knappast att hen öfverhöljes af vågorna. Men vår Herre är de dårars förmyndare. Utan olycka framkomma de till holmen. Peter gör några fåtänga vändningar, för att närma sig den, men sjögången är för stark och intet lämpligt landningsställe upptäckes. Efter en djerf manöver inför han likväl båten i en liten bugt. Med svårighet kommer T. i land med sina instrumenter, utan att sönderslå dem :Då båten likväl icke här kan ligga säker, måste Peter kryssa på hafvet medan I. måter sina vinklar. Efter en timmas tid kommer han åter. TT. inskeppar sig med sina instrumenter och man vänder tillbaka. I hamnen påminner sig T. det tredje benet, Peter talt om, och det mottages med förnöjelse. Nästa morgon är vädret något lugnare, och man besluter sig att segla vidare. — T. ,Nå, kan du se, Peter, det gick bra i j sår, osktadt alla dina invändningar. P, Det ver väl det gick som det gick, kapten, — T. Du är lltid en hare, Peter.v — P. Nej, det ska ingen säsa om Peter Nyeplads, att han är en hare; men jag äger en gång, jag, att det var väl, det gick som det sick; hade inte kapten narrat mig med de der två suparne, så hade det inte blifvit något at; ty hvilcen sjöman som helst skall tillstå, att det var oförmufrigt tt fara ut i ett sånt värn Peter Nyeplads hvilar nu sina ben på hafvets boten. Men han tillsatte dock icke sitt lif på någon bservationsoch mätnings-1esa, som ett par andra. Isn var en käck och dugtig sjöman, en godsint joialisk patron, afhållen af alla tre officerane vid den orra mätnings-expeditionen, hvars Palinurus han ar unåer flere år. Endast vid åsynen af ett glas, ar han något svag och lätt på tråden: i sin mån ar han således bidragit till fältmätningens framgång, ch förtjenar derför en liten minnessten i dess hitoria.