Aftonbladet – 5 februari 1838, sida 2

0 MV OSPAR SER TESEN IUliVvVa DNUru pc vakningen är ordnad, hvilket åter kan medföra vådliga följder för armdens säkerhet. Den tredje och sista anmärkningen, Rec. framställer, rör de i P. M. upptagne exempel, huru rapporter böra vara beskaffade. Rec. fäster sig dervid, att i exemplen många parentes ser blifvit begagnade, förmenandes att sådana hos en enfaldig soldat kunna leda till viilervalla, 3 Rec. säger, att anmärkniogen egeatligen blifvit gjord i anledning af det omdöme, som åtföljer den i Mine:va upptegna berättelsen, att ifrågavarande skrifter utmärka sig för klarhet; en egenskap, den Rec. säger, icke bör nekas dem, men som ofta synes drifven till yiterlighst, på sätt nyssnämnde exempel skola utvisa. Att kasta en oförljent skugga på bemödandet att lära soldaten afgifva klara och fullständiga rapporter om fiendens företag, genom sådana rapporters j:emnförande med förhatliga polisrapporter, är lika skicklöst, som för ämnet främmande. — Anmärkningen, att de begagnade parenteserns hos en enfaldig soldat kunde leda till villervalle, saknar all ullämpning, emedan, som hvar man, och tvifvelsutan äfven Rec., sereatt P. M. icke är ämnad till läsebok för soldaten, utan egentligen till ledning för befälet vid den prektiska undervisningen på föiltet, som befälet åligger muntligen meddela soldaten. Hvarje officer, som med uppmärkssmhet sysselsatt sig med fältijensten, vet suru svårt det är att erhålla pålitliga och klara uppgifter Ö!ver fiendens företag. De flesta rapporter, som erhållas af vedetter och patruller, säga vanligen föga mer än: sfienden kommer, ; men: om dess styrka, det afstånd på hvilket han synes,j samt rigtningen af hans marsch, får man vanligen inga eller högst ofullständiga upplysningar. Denna brist på: förmåga hos soldaten att se rätt och att rapportera redigt, härrör hvarken af bristande käckhet, eller af inskränkt förstånd, utan af brist på undervisning och nödig ledning för omdömet. En föreskrift, som afser att leda befälets omtanka på angelägenheten, att vid undervisningen väcka soldatens uppmärksamhet på det som är vigtigast att känna af hvad han från fiendtliga sidan förnimmer, samt att lära honom kort och: bestämdt gifva det tillkänna, tyckes således vara ganska ändamålsenlig, — Derigenom undvikes ätven ; tidsödande och opassande samtal i ögonblick, då hvarje minut är dyrbar; ty vi vädje till Rec, sjelf, hvilketdera han anser mest militäriskt, en rapport af följande korta och tydliga beskaffonhei: Omkring 100 fiendtliga ryttare synas på 5 å GOD alnars afstånd; de rida åt vår högra flygel inom fiendtliga kedjan ; eller följande samtel emellan fältvaktsbefilhafvaren och: den om fienden rapporterande vedetten: Huru stark var fienden? svar:t 100 man; var det ryttaro eller fotfolk? svar: ryttare; hur långt var fienden aflägsen? svar: 5 å 00 alnar; hvart åt red fienden? svar: åt vår högra flygel; skedde det inom eller framom fiendtliga kedjan? svar: inom — Man visar i sanning allt för mycken klandersjuka, eller okunnighet, då man gör anmärkningar mot föreskrifter, som äro så klara, att hvarje korporsl kan vitsorda deras tjenlighet. Slutligen torde icke anses opassande, att här anföra hvad en aktad dansk tidskrift, Militär Repertorium, yttrar öfver detta arbete. I andra bandets tredje häfte forekommer sid. 314 en not at följande lydelse: Befälhafvaren för det 4:de militärdistriktet, som icke blott skall anordnat, utan ock sjeif sammansatt denna P. M., är Sverges Kronprins Oskar, — Då en fördomsfri anmälan ef ett litterärt arbete, äfvensom en sjelfständig granskning, bör fästa sig vid erbetst, icke vid dess författare, så kan det val cgentlizen icke tagas i betraktande, att denne befinner. sig i en så upphöjd ställning, som i närvarande fall är händelsen, Men det är dock städse :ikaså intressant som glädjande, att erfara, att en så högt stående man har lust, förmåga och alivir att använda en del af sin, åt så många håll lätt spridda, tid till itterära arbeten, och tjenar denna omständighet till bevis på den vigt msn i grannstaten fäster vid ett sålent arbete, Sidan 315 säger: vHvad sjelfva innehålet angår, så har detta arbete visserligen, likasom lt annat menskligt, sina ofullkomligheter, men annälaren ser sig icke förenledd, att här framställa dem, ynnerligen af dena grund, att de icke äro visendtlisa. Deremot skall läsaren åf jöljande öfversigt af ie tvenne hufvudkapitlens innehåll och underafdelingar lätteligen sjelf inse, att framställningen är af. . . . (s) . attad i en lika systzmatisk som ändamå i ording. Att det hufvudsakliga öfverallt framstår utan örbigående af det mindre vigtiga, samt att författaen i allmänhet lyekats att undvika det redan omtaide fel, så att han hvarken förlorar sig i en tröttane vidlyft ghet, eller öfverskrider gränsen af det äme, som utgör närmaste föremålet för behandlingen, erom har anmälaren öfvertygat sig. . Sid. 349. Det redan anförda anser anmälaren till ickligt, tör att göra läsaren uppmärksam på instrukon för fälttjenstens Öfning, som af dubbel: anleding bör vara af intresse för den danska oikceren, els emedan den är mycket lärorik, dels emedan den r gällande i en granmnstats krigsmakt. — Det skall ara armåälasren kärt om han på samma gång ledt sia vapenbröpers och de högre militärermyndigheteres uppmärksamhet på ott föremål at den vigt han ser undervisning och öfning i fälttjonsten vara, och om han för sin del ieke heller skall lemna ur sigte, Tan 2 PL. AR2Q set