Aftonbladet – 5 februari 1838, sida 1

Då historikern nedskref det här ofvan anför-)da påståendet, och gjorde Svenska folk:ts historia identisk med dess Konungars, har han utan tiiwvifvel haft för ögonen den tid, då detta folk I korad2: sin Konung genom val, och denna Konung tog råd af menigheten eller dess talmän. Den så valde ägde med folkets hörande på visrjsa bestämda tider, eller i vigtigare fall på urti-jma ting, verkstölla folkets beslut och önskningar -i alla under den offentliga rätten lydande värf c— för privaträtten gällde en hel annan lagstiftI ning och lagskipnjng, än den sedermera veder-Itagna — och Konungens offentliga handlingar ;Ikunde således, med få undantag, anses saIsom folkets egna, dem det alltså borde ertikänna och underteskna, emedan det måste e— i lkänna, att Konungen var dess ,andra jagp, idess ombud eller representant, såsom det ock ; lägde magt att åstadkomma rätte!se, i händelse -Jombudet gick längre äv hovom betrodt var. M:n dessa förhållanden äro förbi, och konservatismens ärlighet i all ära, tro vi dock icke att den går så långt, att den skulle vilja återföra denna tid och återställa konungamaktens Zi till folket, från hvilket det är taget. Först när detta sker, i den betydelsen, att folket återfår makt att med sin rö-t bestämma den allmävcna gåvgen och riktniogen af regeringens handlingar och att åstadkomma rättelse, i hänel delse regeringen går längre än betredt är, då inträffar, och derpå behöfver ingen tvifla, att. svenska folkets historia åter blir dess konungars, i derigenom, att konungarnes historia blir folkets. Men dessförinnan är man berätigad att förmoda, att folk och regering kunna vandra hvar sin särskilda väg, och förpligtad att icke ohetingadt skrifva det moraliska ansvaret för regeIringens handliogar på folkets räkning. HuruviIda en sådan debitering vore rättvis för förflutna låret, måste derföre bero af den frågan, om svenska folket i moralisk bemärkelse erkänt regerinIgen såsom sitt verkliga ombud, sina representant, Isitt andra jag, och på grund deraf vill för sig och efterkommande underskrifva regeringens handlingar och för dem ikläda sig moralisk anII svarighet såsom för egen skuld. Må 3 SF Av om om L Om svenska folket ansett regeringen, sådan Iden varit, såsom sitt andra jag, såsom en rätt-skaffens representant, af sin vilja och värdighet, Iså borde det väl i främsta rummet hafva fästat Jen synnerlig vigt vid denna regerings personal och vid de förändringar denna undergått eller varit Ipå väg att undergå. Ty hvem skulle väl låta inbilla sig, att ett folk, som ctenseras reflektera löfver frågan huruvida regeringen är hennes Jsanna representant och som tilbka i långliga tider erfarit, att regeringen, genom utsträckningen i dess repretentationsrätt, icke blott medelbarligen eller medelst sina embetsmäv, utan äfven omedelbarligen eller med egen hög hand kan Jingripa i det innersta af dess hushållning, skulle med likgiltighet åse, huru denna representationsrätt öfverginge till andra personer, eller huru nya organer för regeringens omedelbara beröriog med folket valdes. Ar det väl tänkbart, att folket skulle säga till sig sjelf: denna regering är tillsatt att representera min. vilja och värdighet, den har verkligen gjort det, och jag käoner mig förpligtad att med äfventyr af min egen ära undertzckna dess handlingar; den består af flera ledamöter, hvaraf den ena mägtigare än de öfriga kan efter behag aflägsna alla dessa, dem jag hittills förtröstat på; den så förändrade persovalen kan, viljande eller icke viljande, komma på den tankan att representera sitt eget och icke mitt intresse; deua kan taga min medborgerliga egendom, mina poliviska rättigheter, på en riksdag; den kan åtkomma min materiella egendom i milt eget visthus; den kan binda mina armar och förbjuda mig att använda dem för mitt uppehälle, befslla mig att spinna på slända och förbjuda mig att spinna på långråck, den kan sälja min mBationalitet till den högstbjudande, och sätta min Personliga frihet uader korrektioushusets vård, och den kan gifva mig embeatsmän, som långsamt men säkert låta mia välfärd dö trånsjukans död; den är nu på väg att undergå förändring; hilften af dessa mina högstbetrodde och mägtige representanter har fallit undan, och den mägtigaste, hvars handlingar jag knappast får och knappast har kur2ge att rätt nagelfara, är just nu i begrepp att gifva mig en, två, tre nya; min välfird alltså liksom min heder stå nå spel vid det stunn