Den slada festen. (Utdrag ur ett bref från Westergöthland.) Säteriet Höberg, inom Waåinga församling af Skaraborgs län, var den 4 Januari d. å. skådeplatsen för en sällsynt högtid. Majorea och Riddaren af Wassorden, Hr L. Gyllenhaal, som inom vetenskapens område äger en europeisk ryktbarhet, den allmänna aktningens och den enskilda vänskapens älskling, firade då sitt gald? bröllop med sin Fru, född Hård. De aktningsq värda stamföräldrarne sågo sig vid detta rörar— de tillfälle omgifne af barn och barnabarns barn, utgörande tillsammans ett antal af 29 personer. Närmast i orten boende vänner voro äfven inbjudpve. Sedan det talrika sällskapet var samladt, tolkade församlingens pastor de många ämnen till tacksamhet och glädje öfver Försynens nådg hvarcm det åldriga parets femtiåra lyckliga samnranlefnad erinrade. Derefter lyckönskades de vördnadsvärde makarne af deras anförvandter och öfrige gäster, att hafva upplefvat denna dsg en sällsynthet i menniskolifvet, som endast blitvit få dödlige beskärd. Vid den skål, som under middagsmåltiden för brudparet föreslogs, afsjöngos flera för tillfället författade sångstycken, hvaraf vi blott anföra följande: Hell er! Den skönaste af fester Oss samlat hit i glädtigt lag; Det femtiåra band, er fäster, Skall virkas in med guld i dag, O! hvilken bana. som J hifven Med hand i hand tillryggalagt! Er trogna kärlek trotsat grafven Och lyckans svek och sorgens makt, Hell, ädle brudgum, åttiårig! Du Biddersman från fordna dar! Om än din brud är silfverhårig, Bar hon sin fordna ömhst qvar, För Vetenskapen blott och Henne Du lefvat har alltjemt, förnöjd; Skön var din lön utaf de tvenne: Odödlighet och kärleksfröjd. Fn madare Lt ft po, Se