Aftonbladet – 27 januari 1838, sida 3

I ed Fn JO dj ver WAR ev DD VII EI JAR oss MI va inflytande på mitt instrument, så måtte jag väl så pass bafva slitit ut barnskorna, att jag Micke går ur bimn, innan jag pröfvat det, och likaledes att icke under sjelfva resan insatta nå8 gonting, som kan inverka. Derföre är jag ja jen gammal karl, uppfödd och erfaren i yrket, n för att jag icke skulle låta öfverraska mig afsa t ker, som kunna förutses geaom de kunskaper, It, jag bör äga. Jag är ju ärad och aktad för just t detta af hvar man och, jag hoppas, af HH. isielfva (här Jlyfiade han på mössan) ; men jag hade ju stulit mit anseende, om jag icke för stode, hvad en annan kan förstå, och försummade någon försigtighet, hvarmed det står i jmenniskomagt att förekomma olycka. Derföre dansar icke en skeppare på rosor; han måste sjelf se allt, pröfva allt, lita på ingen, aldra 2 minst då någonting tvetydigt visar sig. Är han icke på villande verldshafvet, der han vet att e landkän,ing icke finnes på hundrade mil, så t sofver han icke långa stunder på natten. ! Vi hafva länge känt P, och funnit honom vaS ra en pålitlig man. Det föll oss nu in att err bjuda honom befälet på det nya ångfartyget, 2 som håller på att byggas. Nej tack, patron! svarade ban, jag är icke så framfusig och obet tänksam, att jag åtager mig, hvad jag icke förstår. HH. söga väl, att föra ett ångfartyg är ! detsamma, som att förd ett annat fartyg, och I att hvad machiveriet angår, så har jag machit nisten att lita på, ja, till och med att hvälfva skulden på. Men jag undanbeder mig att föra jett fartyg, der någon eller något finnes, som jag icke kan kontrollera. Jag vill i all kunI skap vara den förste ombord, ty jag har större anseende och större aflöning än någon. Machivesiet på Anna Stina, d. v. s. segel och tåg, har ännu ingen min underhsfvande känt bättre län jag; och jag hoppas, att ingenting outrediu skall i den vägen finnas för mig, hvilket är ut redt för andra. Förb. ömkligt skulle det förefola mig, om der skulle gå om bord hos mig jen figur, som kokade och smorde och ställde, och ät hvilken jag icke skulle kunna säga : du (gör orätt. De förnäme sjömännen må våga sig tio på allt, öfvertygade at: fullmagten är skickhghet nog, och att det allmänna väl kan tåla att betala ett lärospån, som den enskilde icke tål; men jag, som icke ager fullmagt och lön loch pensionsrätt och grann uniform, jag, som hlowt äger en tillgång, en gynnare, en utsigt för framtiden, nemligen förtroende af alla redare, som känna mig, Jag, vågar icke min endal skatt på ett försök ; och jag är för gammal för att ge mig i lära hos en mekanikus, hvilket jag dock avser mig böra, i fall jag icke skall spelal charlstan och föra ett fartyg, hvars rörelsekraft jag icke kan bedöma och styra, hva:s fart jag icke ens kan beräkna.n Då vi sågo, att ingenting på det hållet kunI de uträttas med den krushufvigz gubben, förde vi samtalet åter på frågan, huru Bergström skulle kunna hjelpas. Vi erkände, att mannen i och för sig sjel! visserligen icke interesserade oss, men att vi ansågo det skadligt och skam-j ligt för oss, såsom korrespondent redare, att Jlåta hone.a komma på skam, då det är vi som antagit honom. och sålunda gått likasom i borgen hos rederibolaget for hens skicklighet. Vi inbillade oss, att vår ära fordrade det vi hölle : honom ryggen fi, gevom att slå dunster i bo-j lagets ögon; och det vors ett recept på dunst, som vi nu behöfde och begärde. Efter som j: så är, sade P. efter något besinnande, så måste jag väl öfvervinna min vämjelse vid hela saken och ge ett råd. Jag kan nog begripa, att HH. hafva svårt att förmå bolaget att bekosta något nytt fariyg, för att sätts bort af B. och hans vederlikar; en 530, 60, kanske 100,000: Rdr äro icke snuina ur näsan, och bolage kan blifva uppstudsigt, i fall HH. nödgas säga Vil hafva tillsatt och vilja ytterligare tillsätta skeppare, som segla på land med edra fartyg; men de äro oss i öfrigt angenäme män, och vi viljal icke straffa eller ens afsätta dem. Men kunna l: HH göra troligt, att det icke är deras fel, utan en oundviklig olyckshändelse, så kunde bolaget möjligen förmått att ytterligare lösa på pungen. For att nu vinna detta ändamål, hafva HH ganska riktigt insett, att dunst är det rätta;! och för att tillvägabringa en dylik, ser jag för l ögonblicket ingen annan utväg än att taga fram llasohöcker och räkningar. döda och lafvande.