Aftonbladet – 25 januari 1838, sida 3

Den dagen var kommen, den stunden var inne, Då frihetens biltoge män måste bort ... Ännu några handslag — och nu deras minne Allenast är qvar. Intet öga är torrt; Försvunna de äro. Må ingen dem följa! De skymfligt ha handlat, och skymf skall dem hölja Må ingen dem visa en saknadens gärd!, Så Kungen befallt. Men se deras färd! Ja, se deras färd! Den fortgår alltsedsn, Förvexlande känslor, i sorgbunden ro. Men verlden har ännu ej krapit i neden Och mandom och frihet på jorden ån bo. Se, svärden ha blixtrat, och studen har lågat! Och ungdomen mangrant i midnatten tågat De ädle till mötes, med blödande själ, Att ostördt 1å säga sitt sista jarväl. De älskade komma. Och sången hörs klinga Ett trefaldigt lefve i samstämmig chör, Och blommor och kransar i solljuset svinga — gå kärleken visat, att frihet ej dör. Det stormar i tiden till vexlande skiften, Det ges intet lugn förrn på hinsidan griften ... Men timman är slagen för frihetens mån: De fara — och hyllningar vänta dem än. Hell eder, J män, som män vågat vara, Med hjerta och känsla i litvade bröst! Hell eder, som dristat med handling besvara, Er handling blir derföre prisad af verlden, Dess ektning er följer på glänsande färden — För eder, som drifvits från fädernejord, Ett letve, ock klingar från frisinnad Nord! —n Crln.