Aftonbladet – 24 januari 1838, sida 3

En prest i fara att enleseras af en ung flicka. Något före jul inställde sig en aktningsvärd Jandlig från trakten kring Preston inför magistraten i nämnde stad, och gjorde der följande förklaring: Sedan mer än 6 månader är jag blottställd fer den sällsammaste förföljelse, man möjligen kan föreställa sig. Eburu redan nära 40 år gammal, och, som J sep, mine herrar, i saknad af alla ywure behag, har jag likväl, som det tyckes, råkat väcka en våldsam passion hos en ung flicka i den by, der jag bor. Det arma barnet har derigenom förlorat sitt förstånd. Om morgonen, när jag stiger upp i daggryningen, ser jag henne, hvad väder det än mä vara, sittande på tröskeln till min port. Om jag går ut, fo:jer hon mig öfverallt; hon ledsagar mig till och med till kyrkan, söker beständigt att nalkas mig och talar om sin kärlek., Det är tid att sätta en gräns för en dylik skardal . . . . För öfrigt tyckes den olyck!igas dårskap tilltaga med hvarje dag, och kan, som jag fruktar, medföra någon ledsam följd. Hon har redan sagt för flera personer, att hon beslutat bortröfva mig, och att hon måste hafva antingen min kärlek eller mitt lif . . .o På fredsdomarens befallning skickades en konstapel att hemta den unga flickan, och denne inställde henne snart. Föreb:åelser, förmaningar, hotelser, allt var fruktlöst. ,Jag älskar honom! jag älskar honom! ropade hon snyftande, ,och är det väl mitt fel! Hvarföre vill han icke älska mig tillbaka? Ni uppmanar mig att lemna byn! heldre dö, än frivilligt beröfva mig sällheten att se honom! -J hoten mig med fängelse, om jag icke lyder edra råd! Om ni än inspärrar mig i flera månader, skall hams fråmvaro väl göra mig ganska olycklig, men jeg skall blott älska honom så mycket högre!v Mitt uppförande är tadelvärdt, säger ni! är det då ett brott att älska? Sedan hvilken tid hafva edra lagar börjat straffa kärleken!, Detta sista argument syntes fredsdemaren svårt att vederlägga. Han lät således åter försätta den unga flickan i frihet, sedan han endast låtit henne stälia borgen för, att hon skulle förhålla sig fredligt, d. v. s. att hon icke skulle enlevera den andlige, vördige herin, och att hon icke skulle af honom fordra plifvet eller kärleken.