tslaget. Vågra ord i anledning of den nu slutade korrespondensen emellan Friherre C. H. Anckarsvärd och Hr J. C. Askelöf. En del af våra läsare torde känna och erina sig, hurusom utgifvaren af Svenska Minerva Hr J. C. Askelöf, i anlednivg af en i Afonbladet för den 20 April 1837 will honora iktad artikel af Friberre C. H. Aukarsvärd, framvallad af några reflexioner i Sv. Minerva öfver ; n middag hos Friherru på Carlslund den 28 Janusri och några dervid druckna skålar, upp vaktat Hr Fribertn med en följd af icke rindre än nit:cn bref, började den 21 April och slutade den 30 December, alla undertecknade J. C. Askelöf. Denna korrespondens, som såunda endast fortsatts från Hr Askelöfs sida, bör måhända icke helt och hålle: förbigås med tystnad, emedan den icke rör några enskilda förhållanden mellan korrespondenterna, utan är ett tillfalle, som Hr Askelöf begagnat aw gifva luft åt sitt eget och det välkända byråkrativa kotteriets hat emot Friherre Ankarsvärd, och det mouvemang, som han bidragit att åstadkomma i det allmänna tänkesättet. Hr Askelöf söker sålunda att under ett slags revy af Friherrns offentliga bana, från densamma bortskrapa hvarje glanspunkt och nedsmutsa hvad hen ej förmår bortskrapa; han bjuder tll att visa, det Frih:n ingenting uträttat under sitt offentliga lif; men som fakta och bevis äro omständigheter, hvarvid flr Askelöf ogerza uppehåiler sig, så fäster han sig isynnerbet vid hvad Friherrn åsyftat, hvilka planer till egen uppkomst han anses haft i sigte, hvilka hemliga mo!liver som styrt hans handlingssätt, hvilka krokvägar hen skall hafva gålt — ty för sådanas uppletande har Hr Askelöf ett högt uppdrifvet väderkorn — för att hin na till sitt mål, samt frossar verkligen 1föreställningen om huru Friherre Ankarsvärd sålunda står inom samma krets af obekantskap med allt stort och ädelt, som den, inom hvilken Minervas utgifvare dageligen rörer sig och hafver sin varelse. Vi vilja icke förderfva denna Minervas njutning, den enda immateriella, hvaraf hon synes vara mäktig; vi ärna icke uppträda som Friherre Ankarsvärds försvarare emot alla de anfall för hvilka han varit föremål; helst det uader hela Hr Askelöfs offeniliga lif, merändels ansetts såsom en relief att hafva blifvit ett föremål för hans utfall. Vi skola endast tillåta oss några få anmärkningar, hvartill den lyckligen öfverståndna brefvexlingen lemnear enledning, Äfven vi beklaga uppriktigt, att Hr Friherre Anckarsvärd icke realiserat alla de förheppningar, som han en tid gaf nationen anleduing au fästa vidhonom; vi beklaga, att han öfvergaf den politiska verkningsbanan, just då allmänna tänkesättet började mera klarna, i frågan om ställningen af våra konstitutionella formers betydelse, och att han gjorde detta på ett sätt, som gaf anledning till åtskilliga tydningar af moltiverna. Vi hafva tillförene yttrat oss i detta ämne, och torde således icke kunna beskyllas för någon partiskhet för Friherre A., om vi a andra sidau icke tro, att man bör helt och hållet förgäta hvad han . gjort, för hvad ban uraktlåtit. Vårt land är ytterst fattigt på män, som egna sig åt statsmannayrket, och ännu mer på dem, som med någon ihärdighet och konseqvens uppträda emot makten, utan att svika