Aftonbladet – 18 januari 1838, sida 3

I Presid. Hvar uppehåller ni er om nätterna ? Den Ankl. Jag bor och äter hos en min g vän och landsman, Hr Manin, klensmed, på gaaltan St, Pierre-Montmartre. Jag väntar, för att återvända till Jerusalem, endast svar på en begäran, som jag gjort hos Hr Inrikes Ministern. Presid. När ni redan tvenne gånger blifvit försatt i frihet, har ni lofvat, att icke msra göra er skyldig till något tiggeri; hvarföre har ni brutit ert löfte? Den Ankl. Jag trodde mig icke tigga, då jag erbjöd ett byte, så fördelaktigt för andäktiga menniskor. Presid. Genom granskningen af det itslien.I AV Den Ankl. Jag har icke underlåtit att begära en sådan. Jag äger ett pass af grefve Mot l, utrikes ärendernas minister, för att återväna jda till Jerusalem. Presid. Huru skickar ni dit de summor ni I hopsamlat? Den Ankl. Jag har ännu icke lyckats at samla mer än 219 fraucs, som jag lemnat i för-I var hos min vän Manin. Mamsell Anon. När man i min bod arre-Isterade deone man, är det sant att han frågade mig, om jag inte hade att ge honom en trä-Isked, emedan hans ordensreglor förbjödo hoinom, att äta eus med en tennsked. Den Ankl. Vi få icke betjeva oss af annat, än hvad naturen frambragt ensam och utan menniskens arbete. Presid. Litet mer eller mindre, men menniskans arbete ingår i allt; naturen frambringar icke omedelbarligen träskedar mer än tennskedar. Ar Manin, klensmed. Jog känner den anklagade sedan flere år tillbaka; han tillhör en ansedd familj i Provence. Jag tror på uppriktighsten af havs religiösa tänkesätt. Han skall snart återvända till det Heliga Landet. Jag har af honom emottagit 219 francs, som han skall medföra dit; han rör dem aldrig och de-l penserar ingentiog för gen rakning, Presid De certilikater, som ni visat oss, äro visssrligen ganska uppbyggeliga, men lagen har icke gjort någen skilnad emellan de andeligas tiggerisr och hvarje annat. Ni är icke i Paris såsom lösdrifvare, emedan ni har ert hem hos en bosatt person. Men hur bär ni er åt på edra resor, emedan edra reglor förbjuda er att betala något, som ni erhåller? Den Ankl. Jag har icke eller behof deraf; kyrkoherdarne i alla kommunver täfla om, att bevisa mig gästfribet; de skulle bli högst ledsna, om de sågo mig taga in på ett värdshus. Presid. När ni har en välmående sjagt, hvarföre beger ni er icke till henne, och hegär understöd af henne? De medel ni anvander, tör att anskaffa er edra behof, tillhöra icke mer våra seder, ehuru aktvingsvärda de än må vara till sina motifver. Domstolen frikänner er, bjud till att icke mer åter syrnas inför henne, Den Anklagade bugade sig ödmjukt och sade: ,Tillåten j, mine herrar, att jag erbjuder er några af dessa välsignade småsaker, Jesvoch Mariz hjertan, bilder ellzr korsn? Presid. Nej, vi tacka er. —-— s ee Aa sa