Aftonbladet – 18 januari 1838, sida 2

varefter de på sista haltva dygnet gingo oliver på estkant, men hela tiden laber kultie. — Såsom tt ytterligare bevi. härpå är det genom vittneu insgadt, att då vinden den 8:de medgat sexlens tillättning, var likväl kultien så l2ber, att den ej allid förmådde att hålla seglen fyllde. Först på aftoen friskase kultien, men vinden var då så vunen, och den deraf orsakade sjögången så osetydlig, i att någon afdrift äfven då icke exitsrado, Det är ej med vindar af sådan beskafenhet, som sjömän bef:ra någon strömsättning på fartyg, hvilka med 8 mils hastighet uti timmen fremdritvas, allraminst då denna svaga kultje under större delen af resan så nära blåste uti fartygets kurs-linie. En opartisk och erfaren domare skulle just uti detta förhållande, hvilket Krigsfiskalen lagt mig till last, fonnit anledning, hvarfore den kurs, jag begagnade, valdes. Deremot skulle visserligen sjöhäfning kunnat äga rum såsom en följd af en förutgående eller annalkande hårdare blåst, men icke ett af de i detta afseende tillfrågade vittnen har skiljt sig i den uppgift, att en sådan sjöhälning icke förefunnits. — Då oaktadt och tvertemot denna sammanstämmande förklaring, Krigsfiskalen förutsatt, att sjöhälning verkligen inverkat på fartygets väg, så finner jag lätt en förklaring, hvarföre det ansetts såsom en onödig vidlyftighet att andraga, hvad af sammanstimmande vittnen blifvit bestyrkt. Härförutom torde jag få anföra, att det ombord vanliga sättet att vid lodning undersöka, huruvida genom någon inverkande kraft fartyget sättes ur sin kosa, blifvit noggrannt iakttaget, uten att någon sådan afvikning förmärkts. Man torde således böra medgifva, att min förmodsn, det fartyget fortgick uti den kurs, kompassen utvisade, varit grundad på såd:ne skäl, dem erfarenheten i yrket och mensklig omdömesförmåga kunna uppställa; och genom att strängeligen anbeftalla, det man ej fick, under någon förevändning, styra Ost om kursen, hvilket förhållande af alla rorgängare blifvit intygadt, trodde jag mig ytterligare försäkrad i den kurs, jag valt. KrigsfiskaJen har väl, genom att såsom en generel sats framställa det städse inträffanda förhållandet, att fartyg, under seglationen i Nordsjön blifsa satte Ost 207 å 137 -m sin räkning, velat antyda, att man under alla förhållanden ägde att befara en sådan strömsättning, samt således lagt mig till last, att den ej blifvit taIgen i beräkning. Genom framställningen af ett på detta sätt ur sitt sammanhang lösryckt faktum, kan Iman väl lyckas att förvilla den okunnige, men omöjligen att vilseleda ett erfaret omdöme. — Under hvilka förhållanden var det nemligen, som dylika I missräkningar uppstått? — Detta är ej, och med skäl, upplyst; ty då försvunne hela framställningens effekt. Var det månne under en resa, verkstä!ld mad frisk och rumm vind (och sådant måste förhållandet vara, om ett seglande fartyg skall uppnå ett ångfartygs fart)? — Och detta oaktadt, hvilket skiljdt förKållande emellan den rörelse uti vattnet, hvilsxen den starkare vinden, som till bibringande af en under I hela resan fortsatt hög fart åt ett seglande fartyg erfordras, måste åstadkomma, emot den lugna yta, öfver hvilken ångfartyget Odin, i nära motsatt direkI tion mot den svaga vinden, framdrefs med så betydlig fart! — Hvar finnes väl gränsen för försigtighet, om man under sådana förhållanden skulle taga det af Krigsliskalen uppställda faktum i betraktande vid bestämmandet at sin kurs! Krigsliskalen har ytterligare uppgifvit, att denna kurs, som jag på återresan begagnade, icko ledde I öfver de bankar, hvilka sjöfarande till sitt besticks bestämmande i allmänhet söka. Såsom bevis på den direktion, hvilken Krigsfiskalen i detta afseende ansett hafva, till vinnande af större säkerhet, bordt följas, anföres de så grundligt af Akter vid KrigsRätten citerade kurserna öfver Nordsjön, hvilka skolat föra fartyget SO. om Smiths Knoewl till SO. sidan af Wells bank med Svarta banken om St, B. samt träffa Norge något öster om Lindesnäs — Nu inträffar, att om man på Nories General-kort öfver Nordsjön, af 4829, utlägg.r de kurser, jag med Odin styrt, så passera de 50. om Smiths Knowl och Weils bank med Svarta banken om St. B., samt skära öfver Dogges bank, och träffa, likt alla general-kurser, emellan Thames och Skagserrack. Norge något öster om Lindesnäs. — Om nu Krigsfiskaten uttägger de af honom uppgifna kurser uti något annat kort, t. ex. G. af Klints General-ko t öfver Nordsjön, så torde han finna, att de oftanämnde bankarne icke af kurs-linierna skäras på de ställen, hvilka Krigsfiskalen synes hafva, att jag så må säga, såsom en allmän landsväg öfver Nordsjön utstakat. Förhållandet är nemligen, att, oaktadt de af Krigsfiskalen uppgifoa kurser, visserligen ligga norr om de sf ångfartyget Odin styrda, så är dock skilnaden icke nog betydlig, för att inågon märkbar mån inverka på lodningarne, emedan de uti olika kort så högst olika utläggningar af dessa bankar, endast äro att anse såsom ett tillkännagifvinde, att ungefär inom de serskilda bankarnes demarkations-linier finnes ett djup ooh en bottens beskaffenhet såsom i kortet är utmärkt, men ingalunda äro de såsom grensskilnader länder och trakter emellan, bestämda. — Detta hindrar dock ej, att man både inser och medger Iden ovärderliga fördel, som föränderligheten af lodI skotien på dessa baukar medför, icke så mycket lör den, som med öppen vind och rak kurs lår passera Nordsjön, emedan han sällan fördröjer sin resa, men så mycket mera för dem, som af motvind och stormar länge blifvit uppehållne. För dessa är det, sår som Kr gsliskalen väl ma kalla det, nvälkommebi att igar blott få upplysning, om man östra eller vestra sidan af Doggesgen i genom sina lodnir 1 n a 3å befinner sig Pi ; : i bank. En såden upplysning har räddat I detta, höstoch vinterdag svåra, farvatten, och upp? N YT lysning af sådan beskaffenhet, der froga ar om gra. . a Norra ha Va der och icke om minuter. lemna Ce Norra bansxarne der OM ö tr mA sn sam emellan Yar