Aftonbladet – 17 januari 1838, sida 1

UTRIKES. Spanien. Förre konseljpresidenten, Hr Calatrava, har i en lång artikel, insänd till redaktionen af tidningen Eco del Comercio, meddelat åtskilliga ganska intressanta och vigtiga upplysningar rörande det inflytande, revolutionen i la Granja hade på Fransyska kabinettets politik emot Spanien. Anledningen till detta Hr Calatravas med delarde är en tvist, som för någon tid sedan uppstod i Cortes emellan Hr Martinez de la Rosa och några andra deputerade, just i afseerde på detta ämne. Hr Calatrava bekräftar sanningen af det redan kända faktum, att konung Ludvig Filip beständigt satt sig emot Fransyska truppars inryckande i Spanien; Thierska ministeren hade, såsom det vill synas, handlat på eget bevåg utan konungens vetskap, deruti att densamma lät öka Algierska legionen i Pau ända till 6000 man. Oroligheterna i Spanien d. 13 Aug. hade, långt ifrån att afskräcka Thierska mihisteren, tvertom framkallat det beslutet, att utrusta tvenne legioner af 10,000 man, 300 hästar och 2:ne batterier. Efter revolutionen i la Granja hade Thiers förklarat i ett tal, som hade afseende på denna händelse, att kabirettet icke skulle upplösa legionen i Pau, utan afvakta den vidare utvecklingen af händelserna. Då denna plan icke vann konungens bifall, så upplöste sig ministeren; Thiers hade vid detta tillfälle yttrat: Jag respekterar kronans frihet, men respekterar också en annan för landet icke mindre vigtig frihet: ministrarnes. Men tvistefrågan hade icke blott rört främlings-legionens ökande till 10,000 man, utan rustningarne öfverhufvud. Underrättelsen om händelserna i la Granja kom till Paris genom telegrafen d. 18 Aug., då Thierska ministören redan dagen förut var de facto upplöst, men nu i följd af denna underrättelse återtog portföljerna. Endast i anseende till konungens fortfarande vägran, att bevilja Spanien något verksamt understöd, lemnade Thierska ministeören dem oåterkalleligt, och ministeren af d. 6 Sept. trädde i dess ställe. Tidningen om revolutionen i la Granja hade alltså icke förkortat Thierska ministårens lif och minskat fråmlings legionen i Pau, utan tvertom gjort att denna minister räckte ännu 20 dagar langre. Under konstitutionen, så väl som under Estatuto real och hvarje. minister — med dessa ord slutar Hr Calatrava sin skrift — var det alltid konung Ludvig Filips oryggliga beslut, såsom det ännu i dag är, att icke skicka några Franvsyska trupper till halfön, under hvilken form eller benämning det ock vore, och lika litet att bistå oss med penuingar. För öfrigt har han alltid visat sig benågen att gynna Drottningens sak, att gifva än den ena, än den andra ministören några bevis af sin välvilja, och det mången gång till och med ännu mera i ögonen fallande åt sådana ministörer, om hvilka man hade den tankan, att de icke voro väl anskrifoa i Tuilerierna. Algierska legionen bestod icke af Frensyska trupper, konungen gaf densamma blott tillåtelse att gå i Spansk tjenst. — Hvad för öfrigt Hr Calatrava sjelf beträffar, så försvarar han sig i slutet emot hvarje misstanka, som skulle han gilla och försvara den inskränkta tydning, Ludvig Filip ger åt bestämmelserna:i quadrupel-alliansen, samt den Fran