Aftonbladet – 16 januari 1838, sida 1

rr s! CARL JOHANS BISTORIA AF WERGELAND, BEDÖMD I NORGE. Den af Henrik Wergelan! utgifna Kong Carl Johans historie, finnes nu receaserad i norska tidningen Morgenbladet. Då arbetet icke blott I för ämnets skull äger sin betydeuhet, utan aäfven, ochi högre grad, ådrager sig uppmärksamhet i anseence till den roll författaren spelat (i Norge, måste äfven framför allt den norska pressens omdöme ölver en sådan skrift vara af jinteresse; och af sådan anledning tro vi oss här Iböra meddela i öiversättning ett utdrag af blaIdets atikel. Så t. ex. ytbar ref. i Morgenbladet: Jag vet väl, att de kunna finnes, som (påstå, at intet underligt ligger dei, att den, hvilken skriiver bittra satirer ötver lyckjägare joch hofkrypare, samt kungamaktins åtgärder, kan på samma gång hysa och äfven yttra, kärlek och hängifvenhet för monarkens person; men fastän ref. hoppas, att händelsen är sådan I med Hr Wergeland, kan dock denne svårligen !sjelf neka, att saken har ett ganska besynnerligt utseeade, emedan Kong Carl Johans historie synes i hög grad besitta karakteren af tett loftaly, något, som icke motsöges deraf, att författaren i början af skriften lofvar att bemöda sig om att undgå det egentliga ioftalets fen. Detta löfte borde man nawligtvis icke så hastigt blottställa sig för att bryta, så vida skriften skulle bibehålla något af den historiska karakteren, och ej, i stället för en historisk tafla, blifva ett minnestal ellsr något dylikt, hvertill tiden ännu icke är kommen. Men också är den (närvarande tidpunkten icke lämplig för att skrifva en historia om vår konungs lefnad, ty det lqvarstår dock alltid någon sanning iden cicero(nianska definitionen på historien, ait denna nemligen är en framställning af forntida tilldraI gelser. Först när dessa utgöra en cyklus, visat jsig till sina verkningar och så mycket möjligt ar till sina motiver, när de stridiga passionerna och: interessena slutligen förlorat sitt inflytande på omdömena, kan man tala om historien i dess äkta bemärkelse. I motsatt fall I framstå produkter utan synnerligt värde, eller, i derest de äro lyckade, kunna de endast erbjuda I materialier åt en framtida historisk tecknare, som från elt aflägsnare håll kan mera fördomsfritt öfverskåda och sammanbinda det hela. I Dubbelt missvisande blir historicskrifvarsns ståndi punkt, om han vill skrifva sin egen ännu lefI vande konungs historia. De rent juridiska hänjseenden, som hindra afbandlaudet af äncu letfrus personer och deras företag, framträda här ännu skarpargfFoch medborgarens förhållande till: sin konung i det hela är af sådan natur, att et fordfå mycket förtroende till egen moralisk ikraft, satt utan oro kunna begifva sig till ett dylikt ärbete. En acmodan alt företaga ett slikt i värf skulie säkert mången bäst besvara med ett: led mig icke i frestelse! Petta gäller i alimänhet, och det är intet skäl att antuga, alt det iskule gälla mindre hos oss än annötstädes, då get funnits tillräckligt välbekanta tilld, och konflikter, om hvilka asiglerva varit mer och mindre delade, och sjeliva pa 2 e Yy serna mer och mindra bragta i rörelso, Hängen regerin bandling har varit föga egnad att vinna nalionens bifall, och änskönt denna, som i mings: årbundraden varit van at betrakta och ära kovungen såsom det högsta ideal af jordisk makt och ypperlighet, så länge som möjligt omfettar konungens person med kärlek och vördnad, så kan det dock icke heller å andra sin dan nekas, att det beständiga omavädande