Aftonbladet – 15 januari 1838, sida 3

Sa Ann Den bekante, f. d. legationsrådet, f. d. generalkonsuln, f. d. riddaren af kongl. nordstjerne-orden, och Gud vet hvilken Preussisk orden, den i adligt stånd upphöjde, men sed-rmera förrymde och fån sina värdigheter utstrukne J. F. Lundblad, om hvilken man på någon tid icke hört ta!as, har nu mera blifvit synlig såsom medarbetare af den i Paris utkommande Revue du XIX siecle. Nämnde revy meddelar under titel: Scener ur sv nska revolutionen , en artikel, som den förklarar vara ett utdrag ur outgifoa memoirer, rörande Ca:l XIII:s och Carl XIV Jehans regering,, författade af dess medarbetare Lundblad, Det samvetsgranna och interessantev arbetet försäkras vara ämnadt att sprida sanningens dager öfver revolutionen i Sverige, och de händelser som följde derpå, ända till år 1831; det skall vara nära färdigt, och samtidigt utkomma i London, Paris och Tyskland. För att doma af det meddelade profs ycket, synes arbetet blifva af den lättsmälta art, der dikt och sanning någorlunda ogeneradt räcka hvaraudra handen. Sålunda börjar Hr L. här m:d att tala om tillståndet i Sverige vid början af år 1809, försäkrar derefter, att den bekanta transito-handeln med engelska varor öfver Sverige till tyska kuiten var i ging redan 1808. omtalar helt lösligen huru Gustaf Adolt fick kunskap om vestra armeens anmarch, låter honom ha ett samtal med baron Ehrenheim, som råder honom sammankalla ständerna och nedlägga kronan till sin sons förmån, uuder drotwtning:ns. i förmynderskap ; hoppar öfver hela berättelsen: om den egentliga revolutionen och konungens: tillfångatagande; framställer Zibeth, hvilken, o-! kunnig om händelserna d. 13 Mars, infann sig på slottet, der han såg kexungen blottställd för: förakt, skymf och elak behandliog, hvarefter! han begaf sig till hertig Carl, som han fann omgifven af sme rådgifvare, för hvilka han lä-: ser lagen och yrkar, att konangen, i stället att; flyttas till Gripsholm, borde fö:varas på Stockholms slott o. s. Vv. Denna berättelse, hvars sanning och ssnno-: bkhet hvar och en, med händelserna uldraminst bekaut, läsare tydligen inser, torde gifva ett å-; skådligt begrepp om halten af de: samvetsgran-! pa och interessanta arbetet. Men om Hr Lund-! blad hvarken är så noga bekant eller så nog: grann 1 skildringen af händelser, hvartill han ej! varit vittne, så torde man deremot af honom: få vänta så mycket mer sanning och ullförlit-: lighet i vissa detaljer, som han bör känna, t.. ex. anledningen till hans egen befordran, det kotteris historia, hvaraf han var medlem, och hvars särskilda ledamöter, som man vet, gjorde lycka hvar och en på sitt sätt, motiverna till postgångens etablerande mellan Ystad och Greifswald, i stället för de fördelaktigare punkter man kunnat uppleta, t. ex. mellan Lybeck och Ystad, de mera delikata uppdrag han haft under sin befattning 0. s. v. Dylika uppgif: ter skulle göra hans arbete interessant äfven för svenska läsare.