Aftonbladet – 12 januari 1838, sida 2

Furstenbergs mindre dukar voro efter utseende af linne och kamull, hvita blommor på gul botten, och hade ett utmärkt utseende; dukane från Gefle voro hvita och visade, att den dervarande linnefabriken går framåt. Att söka skilja mellan anspråken hos de många sidenfabrikaterna, vore utan tvifvel vådligt. Åtskilliga hattyger skådades med välbehag af damerna, äfvensom det för H. K. H. Kronprinsessan bestämda möbeltyget af svenskt silke, till färgen hvitt, på ljusblå botten, en färg, som dock icke är den praktfullaste eller smakfullaste, fastän modern. Kännare funno det imedlertidväl arbetadt och ganska vackert. Den täflan, som äfven i sidentillverkningar börjat äga rum, lofvar att priserna inom korrt skola sänka sig något, och en början dermed tyckte man redan sig varsebhiva, då vackra hattyger noterades till 2 Rdr Bko, som likväl ännu är 30 procent högre än de Berlinska och Engelska. — Vaxduken från He Lamms fabrik integer utan tvifvel första rummet bland svenska tillverkningar af denna art, och man bemärkte med nöje, att det grofva kattun från samma fabrik, som så ofta tillförene återväckt erinringen om den dryga beskattning, de mindre bemedlade klasserna måste draga för att äga en klut af nämnde nödvändigheisvara, alldeles uteblifvit från detta årets exposition. — Hr Zethelit silfverplatå och öfriga arpeten voro rika och i detaljerna utmärkt väl arbetade, efter en ny metod att gjuta silfret, i stället för att pressa det. Hrr Falk Dahlstns Thulaeller med svarta, inkrusterade teckningar försedda arbeten voro nya, och enligt kännares omdöme till teckningarnes renhet utmörkta framför sina ursprungligen ryska mönster. En bricka, i götbisk stil, utmärkte sig för ensemble i formen, och lärer efter uppgift blifvit inköpt af H. M. Drottningen för 32 Rdr Bko. — Bland Rörstrands porslin funnos tallrikar med guldbord, å hvilka figurerna ur ,Ett år i Sverge, voro kopierade, Ett dussin af dessa tallrikar, som voro noterade till 12 Rdr Rgs, tycktes böra vara kärkomna för den talrika klass, som icke har råd att förskaffa sig Hr Heinemanns finare arbeten. — Hr Bergnghrs porslin var vackert och syntes hvitare än de svenska sorterna. — Hr Bergströms slipade, ritade och pressade glasvaror gjorde, efter allas omdöme, heder åt den del af arbetet, för hvilket han var mästare. Olyckligtvis kuade man icke säga detsamma om det arbetade ämnet eller glasmassan, hvars ringa qvalitet på ett förargligt sätt vederlade den i förlidet års berättelse for 1836 af Föreningen intagna spådomen, att svenska glastillverkaingen snart torde kunna mäta sig med den utländska. Den största dementi för nämnde, i detta blad redan med anmärkning belagda spådom, låg utan tvifvel deri, att Hr Bergström, som vid förlidet års början boppades: inom dess slut kunna öfverraska allmänheten med några större exemplar al pressade glasarbeten, i stället för dessa, nödgats exponera sjelfva formarre, hvarmed de bordt göras. Dessa bevittnade Hr Bergströms nit och mindre vanliga skicklighet, men gåfvo tillika anledning till den anmärkningen, att de stora förmåner, som i tulltaxan blifvit våra glasbruk förunnvade, ej haft arnan verkan, än att bibehålla, om icke vidga, det svalg, som åtskiljer den svenska glastillverkningens qvalitet ifrån den utländska. De af Mamsall Louise Molin sydda skärmar voro oupphöriigt belägrade af nyfikna blickar, som icke syntes dessmirndre förnöjda, för det de, i anseende till trängseln, ej förmådde tillmäta sig det nödiga afstånd, under hvilket dessa med nålen utarbetade teckningar måsta betraktas, för att visa den relief, hvars frambringande ensamt lärer kunna ersätta den mödosamma utarbetningen. — Ea blomsterkorg af alunkristaller och fylld med löfverk och frukter, vann synnerligt bifall, äfvensom en blomma af Mamsell Ekman. Blyfoliet eller blypapperet var en härstädes ny tillverkning, och gaf så vidt man var i tillfälle att erfara, icke det utländska efter. — Eskilstunasmidet var som vanligt elegant, och en pappersknif deribland hade blifvit inköpt at H. K. H. Kronprinsessan. Egentliga handtverksvaror voro ganska 3, och några af Hr Klemming exponerade bleckarbeten gjorde jast icke särdeles heder åt samingen, om hvilken man icke utan skäl gjorde len acmärkningen, att den var mycket fåtalig.