ooo vv MV UOU UM H MM Mm nn LL Om Sjöfarten med sitt mäktiga inflytande på er Stats kultur och förkofran, äfven för vårt land måste hafva ett stort och, under en stigande och vidgad verldskandel, allt märkbirare intresse, genom det obehindrade utbytet aft naturalster, konstprodukter, upptäckter och uppfinningar, samt alla de både ekonomiska och intellektuella fördelar ett sådant utbyte medtörer, ej mindre i enskilda än allmänra förhållanden; så år ingen tvifrel att ju, äfven i vårt Fit dernesland, likaväl som i något annat, månge skola, i sin trygga besittning eller ustörda njutning at dessa fördelar, behjersa dens öde, hvilken, för deras nytta, beqvämlighet eller nöje, i äfventyrlig färd på den falska köljan, och tretsande eller bekämpande Elementernas våld och svek, standeligen vågar, och mången gång tillsätter både helsa och lif. Detta öde ör Sjömannens. Ryckt från de för menniskan och medborgaren dyrbaraste föremålen: fosterbygd, vänner och anhönga, vet han ej om han dem någonsin mera återser; och af det knappa, tungt förvärfvade, dyrköpta brödet är sällan någon beta qvar åt den förolyckades gamla moder, eller hans oroligt väntande maka och de på stranden stående, i förtid faderlösa — Hvilket hjerta skulle ej skänka dem sitt deltagarde och sin skärf? Eller om i lifvets och dödens setgörande ögonblick, nödskottet eller vödflaggan för sista gången ropar: hjelp! och hjelpen med blekt enlete står villrådig på kusten, och med fruktande blickar mäter bränningens höjd och djup, hvilket hjerta med känslor och medel skulle ej med dessas högsta kraft vilja tillropa de försagde mod att skjuta ut räddningsbåten, eller beföna de tappra som bergat menniskolif, eller, om de, i olik strid med svallet och stormen, sukat under, sträcka en förbarmande omsorg äfven till deras i nöd efterlemnade? — Nej! vi kunna ej tvifla derom, I redliga Svenska bröst är menniskokärleken lika befästad som kånslan för Gud, Konung och ära, — den ädla menniskekärleken, som är glad att finna sitt rätta föremål, och som, närhelst den påkallas, ej blott är beredvillig till hjelp, men rik derpå, äfven med det minIre förrådet, emedan den uträcker många händer ned hvarsin gåfva. Men gåfvorna kunna falla ojemt; kunna, i brist af nödig kansedom, tömnrsas på en punkt och blifva otil-räckliga på en annan måhända angelägnare; kun12, alt eter framställningens färger, gifvarens sinnesstämning och andra tilltalliga omständigheter, både öfverskrida och understiga behofvets, iarans, arbeets eller förtjenstens sanna mått. För att afhjelpa letta, iordras en ötiftelse, som med fullständig ofrersigt af det hela, är i stånd att med noggrannhet emföra och med rättvisa gradera serskilta förhål!anlen, efter sålunda funren norm bestämmer sitt omlöme öfver ansträngaingen, uppoffringen eller olyccan, samt med ansvarig förbindelse mottager, förvalar, fördelar och redovisar medlen. En Förening af så ädelt och omfattande syfte har iyligen bildat sig i Frankrike, under namn sf Socie generale des naufrages et de Vvnion des 1ations, sur les rapports du Sauvetage, du Commerce et des Sciences; och med detta Färdiga töredömo har SjömanneSällskapet i Storkwolm, hvars åliggande är att inom Fäderneslandet vefrämja allt, som kan lända till Sjöfirtens och Henlelns uppmuntian och förkofran, läfvenledes beslutit tt utsträcka sin verkningskrets till ett sådant, med less verksamhet så nära beslägtadt, af erfarenheten änge påkelladt, ellmänt nyttigt ändamål, Saken sålunda, och utan vidare omsvep anmäld, kall, vl hoppas det med tillförsigt, finna sin förepråkare i hvarje .mensklighetens och fosterlandets än. Direktionen.