Aftonbladet – 9 januari 1838, sida 3

(Insändt.) Polisen, som her så mycket bestyr med at! upptäcka svagheter hos oss arma dödliga, bar ou börjat pådikta äfven döda tiog sådana. Delta fenn jag i går afton, då jag skulle gå öfver ifrån det s. k. flugmötet till Ragvaldsbio. På förstnämnde ställe var newml. en tafla uppsatt med påskrit: Varviog för svag is., Månne ic:e iramför det sista ordet pol, kan vara uteglömdt? tänkte jag, ty j.g visste ganska väl, att isen redan länge varit säker, och jag trotsar hvem som heldst att under denna passagen för närvarande komma ned i vattnet, om det icke sker igenom någon vak; och så pass vaksam bör väl hvar och en vara, att han kan akta sg för sådant. Det är en bekant sak, att den som har en tro, blott så stor som tt senapskorn, kan gå på vattnet, äfven om detta ej är betäckt med iss PVetär också bekant, att en gumma, i förlitande härpå, en gång skule anställa ett expe riment, hvilket dock misslyckades, och, sedan hon under upprepande af ,jag tror, jag tron, så smånivgom känt sig före, utropade, just då hon var färdig att sjunka: var det icke det jag tredde! och så utropade äfven jag, likväl af en fullkomligt motsatt anledning, då jag lyckligen och väl lindsteg vid Ragvalssbro. Frigas derföre, hvad man eg-enteligen bör tro, och om det cke är fra. för allt troligt, att fokst, när det ser varvingstaflor utsatta då de ej behofvas, alldeles icke rätiar sg efter dem, då de kunde vara af nytta? (Ce vidare Stridsbergs tyska läsebok, fabeln om ,der ligenhafte junge Ochs.,) tort RRENO TT VE UN EVITA RESO FP