Aftonbladet – 9 januari 1838, sida 2

tillverkning förr och nu låter förmoda, antin-, gen att han sjelf endast befatiat sig med jerntillverkningens teori, anseende ekonomien der-! vid såsom bihang, eller ock att han lefvat nog! länge, för att kunna berätta för ess om den; förflutna gyllene tid, då svenske jernverksägaceM, utan pett dag och natt fortgående arb ten, och utan brist på smiden (ty man var ej så nogräknad i valet af desamma), kunde, utan be svär af sin lilla tillverkning, draga nog inkomst, ! för att lefva ett lugnt lif. Dessa af många högt prisade tider hafva hkväl försvunnit, och den. industriella verksamheten är numera att förlikna, med täflan på en vädjobana; öfver allt gäller det, att komma till hög offert genom de förevade resultaterne af lig produktions-kostnad, och förbättrad qvalitet hos tillverkningen. Ia-! gendera af dessa båda omständigheter få betrakas för sig, ty det är just produkten af båda, som bestämmer industri-företagets vinst. Att I svenske b-uksögars ej heller forgätit, att efter dessa grundsatser, så långt möjligt, inrätta sin i i I I tillverkning, är nog kändt, men ju mera de bemödat sig derom, desto tydligare har låtit kän-: na sig, att uti de närvarande smidesförfattnin-! garne, som privilegiera verkstadan men limitera tillverkningen, ligger ett oöfvervinnerligt hinder ! för t.llyverkningskostoadens nedsättande och (man nödgas erkänna det) en ganska naturlig orsak till tillverkningeos sämre qvahtet. En af de vigtigaste reglor för en industrigrens fullkomnande är nemligen införandet af arbetsfördelning. Ju större tillverkningen är, dsste lättare är detta verkställbart, och tvärtom, så att här i Jandet finnes jernverk, der ej allenast ingen arbetstördelning kan påtänkas, utan der man tvärtom af arbetaren fordrar mångslöjdighet, På cylika ställen blir det svårt att införa förbättringar Detta bar ej heller undfallit konungens upplysta biick, så att bruksägare teml!igen allmänt erhållit interimistiskt tillsiånd till fritt smide, d. v. s. att tills vidare ostörde sköta sin ekonomi, 1y hvad insändaren menar med tvånget i afsecode på de till form och antal bestimde verkstäderne, har jag svårt alt fatta. Låt de nya verkstäderne först uppfinnas, och det torde då vara tids nog om lagar för dem påtänkas. Insändaren anmärker för öfrigt såsom fel vid svenska jerntillverkrnivgen, att aflöningssättet uppmunotrar till det skadliga sträfvan et efter ofv.rjern, att smidet drifvits så fort, att man ej dervid gifvit sig tid att vårda qvaliteten m. m. Huru härmed hävger tillsamman är så väl kändt, att förklaringen endast för fullstindighets skull här upplages. Det är nemligen en känd sak, att (innan varm bläster började vid smidet använd s) mesta öfverjernet alltid erhölls under det tillverkningen gick långsammast, hvarvid ock mycket kol slösades. Bruksägare insågo förhållandet, men de vågade icke ändra det, så länge de bestämda författningarne hindrade att vågföra en sörre tillverkning, hvilken således endast hade blitvit bruksägaren till last. Den smidesfrihet, som usader de sednare åren blifvit förunnad, har hkväl äfven förändrat detta förhållande. Det är mig kändt, att betalningen för öfver jern vid ätskillige bruk upphört och detta till fördel både för arbetaren och bruksägaren, som genom besparads kol fått ersättning för den numera något ökade afbräningen. En följd af det förändrade aflöningssättet har derjemte blifvit, att produktionen ökats betydligt och på samma gång blifvit af bättre qvalitet. Vid jerntillverkningen, såsom vid annan fabrikation, gäller den observatienen, att en hastig ullverkning vanligen är ett bevis på metodens större fullkomlighet, likasom det är den skicklige arbetaren, som tillverkar både fort och väl. Så producerar puddlingsugnen vid Nyby 10 a 12 skeppund, samti vällugnen 235 åa 36 skeppund 1 dygnet, och tillverk:ivgarne hafva likväl flere goda egenskaper, hvilka aldrig med säkerhet kunna gifvas det i härd beredda jernet. På Insändarens sfrige anmärkningar, såsom alt ett försöksarbete ej kan aflöpa utam använd tid och kostnad, samt att afsättnivgen af en förbättrad tillverkning åfven fordrar omsorg och tålamed är intet att svara, ty dst blir i allt fall ej bättre. Att döma af den stränga bestraffning och de