Aftonbladet – 9 januari 1838, sida 2

RE AE vd ee Ibland de framsteg inom Svenska inmdustriens område, hvilka voro föremål för den berättelse, som upplästes vid svenska Iadustriföreningens sammans omst sistlidne Söndag, är ett, som framför alla de öfriga förtjenar, och utan tvifvel snart kommer att ännu mer ådraga sig wn allmän uppmärksamhet, emedan det sanunolikt innan kort torde göra en revolution uti vår förnämsta och betydligaste fabriksnöring; jerotillverkningen. Vi mena härmed den nya metod, som herr brukspatronen Zethehus använder vid sin jernverksaoläggning Nyby, nära Thorshåälla, att bereda stångjern, plåtar och anpan manufaktur med användande af ved i flammugn. Detta amne förtjenar så mycket helire en serskild uppmärksamhet, som en berättelse i dessa dagar inkommit till Jernkontorets fulmäktige fån herr öfvermasmästaren G. Ekman, angående ett besök, som han för någon tid sedan gjorde vid Nyby, för att under rätia sig om, huru försöken med ifrågavarande metod lyckats. Det är bekant, att dylika försök redan i många år blifvit gjorda, först vid Schebo bruk i HKoslagen, och sedermera vid Furudals bruk i Dalarne, men utan nöjaktiga resultat, och here Ekman, som ledt eller deltagit 1 de sistsämda försöken, hade derefter niästan uppgifvit hoppet om möjligheten, att kunna med någon vinst och i stort tillverka stångjern medelst puddling med ved, såsom Engelsmaårcnen göra der med anväudande af stenkol. Det är uppfinningen af sjelfva uguens konstruktion hos herr Zethelius, vunnen genom en serie at förnyade experimenter. hvilka bära vittne om den ihärdighet och energi, hvarmed denne näringsidkare fuliföljer sina företag, som nu gifvit cen länge önskade lösningen af det svåra problemet, och detta på ett sätt, att herr Ekman icke blott förklarat, att han låter alla sina hittills hysta tvifvelsmål falla, utan äfven forutspår de vigtigaste följder deraf för framtiden. Såsom prof på den utomordentliga för d-len af detta nya system, må i förbigående mämnas, att vid Nyby tillverkats uti en enda flamugn, ifrån tackjern, och stundem äfven med sur ved, ända till 14 skeppund joy net med 6 arbetare; att till jernets färskning och en vällving icke erfordrats mera ved, än hvad som emotsvarar en åtgång ef 414, till 7 tunnor kol på skeppundet, och för tverne vällningar omkring 10 tunnor; att jernet redan på en vällsing är Så brukbart, att deraf tillverkas spik, med det machineri, som Hr Zethelius för sådant ändamål litt anskaffa, och att skrotjern, sammanväldt i fiamugnen och bearbetadt under valsarna, gifvit ett jern, som kan jemforas med hvad man har i de bästa gevärspipor. Aforänhingen på tackjernet hade icke varit mer än 2 å 3 lispund på skeppundet stingjern. I fall tillstånd i Kongl. Jerakontoret benäget lemnas att taga aiskrift af Ar Ekmans berättelse, skola vi icke underlåta, att lemna våra läsare del af några närmare detaljer om derna vigtiga sak. Hufvud:esultatet af hans utlåtsnde är imedlertid, att man icke vidare be