Aftonbladet – 8 januari 1838, sida 2

hafva blifvit så mycket prisade, skall blifva vida rikare försörjd? än hennes onkel med en talrik familj att underhålla. Det är utan all tvifvel! att de hofviske Whiggarne skola gora sig en stor merit hos sin oerfarna herrskarinna för de enorma summor, de förmått parlamentet att bevilja henne, likasom att det unga majestätet skall finna mycket behag deri. Men de, som kunna se litet längre än ögonblickets synkrets, äro oroliga öfver följderna af detta slöseri just för hennes skull, som nu omgifves af den flyktiga folkgunstens anda och endast hör de ihåliga rådens tungomål. Hvad våra Whig-ministrar betriftar, så lemnar deras uppförande i denna sak ett nytt prof på deras itver att öfverträffa! sina Tory-rivaler i hofmanna-servilitet. Medan! de hålla ett ständigt prat om hushållning, lem-! pa de sina korrumperade föregångare långt efter sig i täflan att ösa ut penningar. Med högtsväfvande fraser om grundsatser ständigt på si-j na läppar, visa de i sina handlingar en miss-; aktning för all konseqvens och en böjelse för job ) för hvilket sjeflva Tories skulle blygas, oaktadt de aällan göra anspråk på politisk aygd.: (En sådan proposition från sir Robert Peel skul-le säkert hafva uppväckt en storm af hela Whigismens vrede. Men det finn:s numera knapt en opposition: Tories 1 ministeren och i Tories utanför, hafva sitt spel för sig sjelfva, och folket, utan försvarare i parlamentet, bir I plundradt. i I I sammanhang med anslaget till drottningen. fick äfven hennes mor, hertiginnan af Kent, en tillokping i sitt anslag ifrån 22,000 till 30,000! pund sterling årligen, Härom yttrar sig samma: tidning på följande sätt: Då hertigen af Kent! gilte sig, fick hars gemål 6,000 pund årligen; efter hertigens död fick hon 6,000 till för prin-! sessan Victorias uppfostran, och år 1831 förskaffade grefve Grey henne en ytterligare tillökning af 10,00V pund. Tisammans 22,000, Isom nu åter ska! ökas med 8,000; och det I sista just i det ögonblick, då hon blifvit befriad i I från kostnaderna af dotterns uppfostran och un-, I derhåll, hvilket uttryckligen var angifvet såsom j j ändamålet med de 16,000 af de 22,000 hon: förut erhållit. Det ör likväl ingen tvifvel, att afsigten, när decesa anslag gåivos, var att äfven de. skulle upphöra, så snart prinsessans uppfostran var fulländad. Den förevändning, under hvilIken de 8,000 punden nu begäras, är, icke att hertiginnan behöfver det, ty ingen kan förmoda, j att 22,000 prad skulle vara otillräckhga henne, sedan hon ej vidare har någon kostn. för sim dotter; utan parlamentet uppfordras att I vedergälla hertigipnan med guld för den mc-::; derliga omsorg, hon anvöadt på sin dotter. Hon I har icke lårt drottniog:n nägra dåliga vanor, eller ruinerat hennes he!sa genom förströelser, ! loch derföre måste hon hafva 8,000 pund årigen, till belöning för en så utomordentlig dygd! I Så är det alltid: pengar, pengar; allung är en Itjenlig förevändning att pressa pengar ur allmänhetens fickor. Allt har nu kenmrmit till denna låga och lumpna punkt., Den Engelske publicisten upptager vidare det argumentet, att folket älskar den kungliga glansea, och att om det vill se den, så måste det äfven betala den. Härpå svarar han, att detta år en förvillelse. Den största sparsamhet skulle icke behöfva göra någon minskning i ståten vid högtidliga tillf.ilen, som förnämligast består i militärparader, hvilka betalas af armebudgeten. I alla fall vore det en altför insk:änkt åsigt att förmoda, att det egentligen är den yttre flirden som drager till sig folkets sympathier. Det var ej prakten afförgyllaingar, som gjorde Napoleons tåg scån Lyon til Paris till ett triumftig; nej det var åsynen af den gamla välkända opigydda gråa syrtuten som mötte de gamla grenadiererne, hvilke voro utskickade emot honom; och åsyaen af den jungfruliga drottningen, i den enklaste utstyrsel, antagen för att spara folkets utgifter, skulle göra långt mera intryck, än vagnarnas för: gyllning eller lakejernas livrer, af hvilka i alla fall intetdera hade behöft indragas: Spectator framlägger härefter några historiska exempel på olyckan af de regenters styrelser, som lärt sig att börja slösa for egen räkning, och fortfar: Skola dessa exempel någonsin komma att inI I ) Detta ord har ej något motsvarande i Sveneka enråket. Det betvder epgentlisen Jlönrar