Aftonbladet – 8 januari 1838, sida 1

UTRIKES. England. Den 15 Dec. hölls en stor sammankomst a Finsburys invånare, för att uttrycka missnöje med Lord John Russells förklaring angående de I tre vigtiga frågorna för dagenn: slutna omröstningen — rösträttighetens utsträckning — kortare parlament. Roebuck var ordförande. Har utbredde sig öfver Lord Johns bekännelse, at reformbillens ändamål var att lägga en stor öfvervigt i landtegendomsherrarnes händer,. Desse herrar tillsatte det fordna parlamentet, genom att disponera de ruttna köpingarna; och det var således ett ömkligt gyckel med hela parlamentsreformen , om genom köpings-systemeis förstörande ett lika skadligt tillskapades. Talarer genomgick, hvad det nya parlamentet gjort, och fann, att det icke uträttat mera än det gamla. — Bland dem, som i öfrigt yttrade sig, var parlamentsledameten Duncombe, som spådde, att Lord Russells ifrågavarande förklariog skall leda till ett ombyte i administrationen. Ingenting kan rädda det nuvarande kabinettet; Whigs äro ögonskenligen i själtåget. Så snart ferierne äro förbi, skola de komma i något partigräl i em fråga, som ej rörer folket. Whigs skela då ropa på bj-lp från folket, och folket skall svara: vi vilja icke hje!pa er ur det krångel, hvari J försatt er. J öfvergåfven oss, då J haden kunnat hjelpa oss; J bedrogen oss, då J voren i höjden af er makt; nu måsten J utkämpa er egen strid. Och om J fallen i den grop, J grafvit för er sjelfva, så skolen J falla obeklagade och föraktade. Sådant blir Whiggernas öde; och de komma att efterträdas af en Tory-administration. Då detta skett, skola vi åter träffas på detta ställe, att utfundera medlen att störta Tory-ministören, ända till dess folket fått en styrelse, till hvilken det kan bhysa förtroende, såsom ärliga ech uppriktiga reformvänner., Då Duncombe yttrade detta, visste han icke om händelserna i Canada. Des3za skola uträtta, hvad kanske icke ens ett partigrälv hade förmått. Antingen skola Whigs företaga våldsamma medel, för att dämpa upproret, och derigenom kasta sig i armarna på Tories, som i sådant fall skola säga: då våra principer råda, så fions intet skäl, hvarföre icke också våra personer komma till styret. Eller ock skall man försöka en försonange och eftergifvande politik; och då skela Tories få ett gifvet öfvertag genom vädjande till den tanklösa nationalhögfärden, som skrilar sitt Rule Britannia och dröm