Aftonbladet – 5 januari 1838, sida 3

gel och blifvit begrafde i vågorna. Styrmannen och en matros räddade sig i fartygets master, hvarest de under köld, snöyra och regn ännu sutto qvar i tisdags morgon. På kusten hade imedlertid gods flutit i land i måndags eller juldagen, men i anseende till den tjocka väderleken kunde icke ses något förolyckadt fartyg, och beslöts derföre att påföljande dags morgon föres taga en utfart i båt, för att undersöka förhålJandet. Den utgångna båten förmärkle snart ett förolyckadt fartyg på refvet och styrde derföre dit; men under seglingen förmärktes något falla från ena masten i vattnet, och då båten kow närmare, sågs i den andra en menniska. Wenne sednare, ellir matrosen, hade der sutit sedan i Lördags och i den andra masten fartygets styrman, som, genomfrusen och urstånd att längre uthärda, något före båtens ankomst död nedfallit i vågorna. Den förfrusne och uthuvgrade matrosen fördes genast till Skanör, hvarest han skall vara sängliggande. Det är förundransvärdt, att han kunnat uthärda under snöoch regnvädret samt kölden if-ån Lördagen till Tisdags förmiddag. — För viusten, som för mången är så lockande, skulle troligtvis fartyget afsegla denna årstid med full last, dock är troligtvis denna försäkrad; men hvem har tänkt på besättningen, som för sitt och möjligtvis sin familjs uppehälte, företagit denna sista färd? banhända ropa enkor och barn på de bortgångne; men det stelnade hjertat äger intet svar, och völ är det, om de kalla kunna uppvärmas. — En Sjöman, som i Söndags morgon skulle gå om bord å ett fartyg här i hamnen, halkade å landsången och föll på hufvudet i vattnet, hvsrifrån han lock snart upphemtades, men kunde icke återfås till ifvet, oaktadt flere bemödanden — Uti Sniberubs by, af Östraby socken, har ett Iragontorp nedbrunnit, hvilket beboddes af en skräddare. Denne hade under hela veckan verit borta och sysselsatt sig med arbete, men hustrun, som rar hemma, hade, dagen förrän olyckshändelsen inräffade, utflyttat ur huset all lösöre-egendom, under öresifvande, tt hon för natten ville lemna huset och fruktade X tjufv:r möjligtvis kunde ivlinna sig, om borttogo hvad de ägde. Sedan hon eldat ikacelugnen, har hon kl. 7 på aftonen gått från hemnet, för att, såsom hon uppgifver, dels å ett ställe fhemta någon säd och å ett annat sin kista; men nisstanka är dock, att hon varit vållande till den imade olyckshändelsen. Malmö Tidning.)