Article Image
aa a ON SIS CIN DETELS IOTsta afdelning, hade Hr Fitinghoff i naturlig kon. seqvens bordt degraderas till kajutvakt. Samma öde bör äfven träffa alla de skeppskaptener, som haft det eturderiet att göra sig loss efter Jen strandning, till och med äfven på Juiska kuIsten; och åtminstone måtte väl aldrig någon af deras redare sedermera förtro dem ett fartyg tatt föra! Ö Lokal. missvisningen är en punkt, hvarpå Ins. stödjer sig, och han tor, att ingen afLandling för ångfartyg i sådant fall hos oss blifI vit utgifven. Detta låter mycket grundligt och mycket förskräckande för den enfaldige, men är Jicke alldeles så farligt, när man ser saken modigt i ögonen. Denna konstterm, lokalmissvisI ningn, betyder, att när ett fartyg har mycket f(jern ombord, såsom ett med sådan vara lai stadt, ett krigsskepp med sina kanoner och .jkulor, ett ångfartyg m. m., skall jernets atI traktion verka på kompassen och möjligen förorsaka någon missvisning. Att sådant läger grond, är onekligt; men vi hatva Ikväl (sett, att krigsfartyg temligen tagit sig fram några hundra år bortåt, på alla möjliga haf och junder alla möjliga årstider och förhållanden, ja, alt våra jernplastade fartyg härifrån Sverge nå, : gorlunda anländt till sina destinations-orter, ehuJru de haft ett litet förråd af det missledande ; ämnet om bord. Ett ångfartyg har åtminstone icke mera jern än det jernlastade och krigsskeppet. Men hvad tycks? man har börjat till och med bygga ångfartyg af bara jern; och huru skola nu dessa komma fram, i trots af den Ida lokal-missvisningen? Till vår stora förvåning finna vi likväl, att äfven sådant låter sig göra. Engelska tidningen Standard berättar nemligen, att ett sådant, bygdt i Liverpool för : Paschens af Egypten räkning och kalladt The l Egyptian, utan olägenhet framkommit från sistnämnde stad till Alexandria. Kaptenen skrifver i härom: ,Under hela resan från Liverpool till Egypten, har jag icke märkt, att den på däcket befinothga kompassen på något sätt afekte;rats af det jern, som utgör fartyget. Jag har icke rönt den minsta svårighet att styra det. i Jag har sedermera gjort tvenne resor till CanIdien. På om af dom utotodae vi en häftig nordvestlig blåst, mot bvilken vi Mikvöl gingo fem knop i timmen., Det torde icke vara ullåtet att omtala sådana saker! Då likväl Engelsmännen, som icke hafva tand för tunga, pratat derom, kuvna vi ej dölja för våra lösare, att om någon ångfartygs-befälhafvare lider något men genom en Ickal-missvisning, är sådant icke mera ursäkiligt, än en för sen ankomst till ett ställe, derföre att ens klocka gått efter, när ägaren haft tillfälle att göra sig underrättad om, huru mycket hon gick efter. Flere engelska, och äfven andra nationers, sjöofficerare hafva npemligen för minga år sedan anställt rön att utforska derna missvisnmg; Professorn vid krigs-akademien i Wooiwick, Barlow, utgaf derföre en skrift om dessa och sina egua forskningar i ämnet, hvilken reden år 1824, från Hörbergs tryckeri utkom i i svensk öfversättning, under titel: Sättet art rätta lokal-missvisningen a en skepps-kompass. Hvarken missvisningen eller medlen geremot äro således nu för tiden obekanrta för någom, med anspråk att kallas sjöman; men man har funnit dst lättaste vara, hvad äfven krigsfiskalen omnämner, eller att men tager tvenne justerade kompasser, låter den ena qvarstå på sin plats i fartygets akter, och sätter den aundra t. ex. i jollen, ror ut dermed så långt, att den kommer utom all beröring af jeraets attrakion. Msn observerar nu, hvru mycket de skila Sig från hvarandra, och rättar sig sedan derefter, likasom den, hvilken vet, att hans klocka sär en qvart för fort eller för sent. Då nemigen kompassens plats alltid är densamma och ernmassans äfven, måste missvisningen också Jltid bli densamma. Koenhända återstår det ut försöka, hvad Standard föreslår, eller att omgifva kompassen med en på alla sidor lika jock jernring, då det skulle utrönpas, huruvida ess polaritet rubbas af det om bord varande ernst. Imedlertid är det visst, att Odins stranding icke är på aldraminsta sätt föranledd af den ftanämnda lokal-missvisningen, hvilket vi läng2 fram skola ådagalägga. nn FÅ Insändarena undrar, i fall Odin icke strandat, m de många bristerna under dess förande. t.

5 januari 1838, sida 2

Thumbnail