Isom ligger mellan det ech skådarens öga. a ee oCc EP 6 MARe Vv höga norska kusten, så hade den bättre synt från däcket än ifrån masttoppen eller ens frå unaderråret. Hade det varit en tredäckare, sot ligger 30 fot ötver vattenytan, så skulle äfve den lågländta jutska kusten kunnat lättare skön jas från dacket, än från en högre punkt. Me då det gällde att från ett ångfartyg, hvars däc ligger ungefir 6 å 7 fot öfver vattnet, se den na kust, måste hvar och en finva, att vå pas svallning och bränningen skulle undans!. ma den, hvilket åfven blef fallet. Ins., sor talar om optikens lagar, känner således ick den första af dem, eller, att, när ett föremi skall synas, måste det ej gömmas af ett annat In Itet reglemente ken föreskrifva hvar utkik vi ohka tillfallen bör befinna sig, utan måste för utsätta, att fartygschefen äger omdöme nog al sjelf välja dess plats, i mån af behef, och in gen författare af ett sådant har väl ännu kunn: Jana, att en chef, som nattetid trodde sig var i grannskapet af en farlig kust, när han sje I alldeles gick och lade sig till hvila, skulle förtro de vigtiga utkiket åt en oerfaren båtsman, som q förstod åtskilja en sjö från en hränning. Vidare försvarar insändaren Hr E:s s a mäta distanserna efter pistonslagen. Det ä ck visst, om dessa med full säkerhet an (gifva fartygets gång; men om man antager, a Ide göra det, så visa de åtminstone blott hur fort ångmasehinen för fram det. Men när n fartyget dessutom går för fulla segel, när e frisk och gynnsam vind fyller dem, hvad visa Idå, huru fort dessa föra skeppet? Eller tro ins. kanske — ty han synes verkligen hafv en stark tro — att de förlora sin mekt för de maschimen är i gång? Pistonslagen visa sålede blott en del af fartens hastighet, och om de andra är dess kapten okunnig! Följden ble också, hvad den måste bli, a.i fartyget hunni längre, än han anade, d. v. s. att han på öf verfarten från England til Jutland, under god Joch segelbert väder, ej visste hvar han var Ins, försäkrar, att det kölvatten, som uppkommer genom skoflarna och hjulen på ett ångfartyg, skall hindra loggens användands. Har di ett seglande fartyg. som går för frisk vind. inItet kölvatteu? För att hindra detta inflytsnde pläga derföre sjömän låta logglinan få en s. k. förelöpare, d. v, s. låta henne löpa utså långt, att hon är utom kölvattnets inflytelse. Detta förstår då icke Hr Ehnemarks panegyrist! Denne sistnämnde söker kasta någon ridikyl på krigsfiskalen för dennes avmärkning, att Hr E. efter strandningen bort göra något försök, att komma loss, och sammanställer denna anmärkning med dea fordran, att Hr E. skule med sin besättning stigit ned i vattnet för att skjuta fartyget tillbaka ut i Nordsjön. Hade krigsfiskalen yttrat någonting sådant, så hade det varit värdigt ett rum i insändarens artike! hvilken ganska fromt försäkrar, att ett sådan. fartyg som Odin aldrig blifvit medelst stakanue rubbadt från en bank eller grund, der det med någon fart kommit på, Han har således intet begrepp om, hvad sjömän kalla, att bilda saxar, Hvarpå block användas, för att lossa fartyget eller åtminstone hindra det att drifva hårdare på grund. Krigsfiskalen visar likväl, att han i detta, som i alla andra fall, förstod vida mer, än både Hr E. och hans panegyrist, då han säger, att man ,med bommar, spiror, rår eller annat lämpligt, satta mot grundet, eller sällda i boiten i lä af fartyget, bort göra något försök att lossa det, Men ins. försskrar, stt sådant rundhult icke fanns om bord på Olin. Det hade således inga stänger, inga rår, nga spiror, inga bommar, icke ens några ma-, ter! UDessutom, man betänke de förfärliga owitändigheterna ,på kusten, midt i matten, i tillagande kultje och sjöbrytning,! Ja, visserligen n fruktansvärd belägenhet! Besinna blott, min äsare! Klockan öfver ett, natten emellan den och I Augusti på 57:de latituds-graden, lå det aldrig blir kelmörkt, då gryning var tt vänta om högst två timmar, och full daer om tre, under ett segelbart väder, på Jöa sandbottnen, som ej gifvit fartyget någon icka, 50 famnar från en vänskaplig kust, hvars rvånare ej äro obekante med strandningshänrigt just releverade, att Ins. hade förbigått de vigtisaste och för Hr Ehnemasl mack ha