sin aria. )Å amen EN PINE al PREMIER-LÖJTNANTEN EHNEMARK i OCH DESS PANEGYRIST. Till Redaktionen af Åftonbladet. Då Tit. i sm tidning lemnat ett rum för en insänd artikel, åsyftande att rättfärdiga och upphöja Premier öjtnanten Ehnemark, men deremot nedsätta och ridikylisera icke blett Krigs.. fiskalsEmbetet för dess slutpåstående, utan äfr, jven de auktoriteter och den domstol, som behandlat målet, torde Tit. icke heller neka en plats åt några anmärkningar vid nämnde arti5jkel, hvilka torde visa dess verkliga beskafa fenhet. -) Insändaren i N:o 25 af det Elfte AftonblaI det lifvas, som man ser, af mycken vänskap för ji, den galaate, PremierLojtnanten Ehnemoark, och kommer derigenom till resultater, hvilka skola föra hvarje efter samma metod styrdt fartyg , I till alldeles samma mål, som ångfartyget Odin. n Anmärkaren har en annan vän, som heter sans I ningen, och de resultater, hvartill han komkl mer, råka således vara något olika. Efter läsningen af närvarande artikel, hoppas man lik I väl, att hvarje tvifvel om rätta förhållandet skall l vara skingradt, ifall möjligtvis något tvifvel ännu återstår hos andra än dem, som med flit i vilja bibehålla det. För att genast öfvertyga en hvar om den an Ida, som styrt Fr Ehnemarks panegyrist, behöfver man endast betrakta hbans utfall emot a dess domare, hvilka han försäkrar omöjligea -kunna öga ens ett aflägset, än mindre redigt -Joch säkert begrepp om de mångfaldiga omständigheter och förhållanden, som stå i sammanti) hang med eller närmast tillhöra detaljerna af jen dylik kasus,, som han försäkrar sknappast förstå den anklagades språk,, som han kallar -Inför yrket och sjötjensten vild främmande pert! soner, ulan det ringaste begrepp. deromv o. s. v. NM?.cootins skefenre och osannare her väl aldrig i occnskt tyck varit framstöldt, likasom kan-j I hända aldrig någon anklagad hos oss haft att I gläda sig af en mildare hehandlivg och större i säkerhet att ej dömas af obehörige domare. I Krigsrätten, som skulle föra ransakningen, beIstod nemligen icke blott af sjö-officerare, utan till och med af en utvald korps adjutanter, som Iman visst icke kan tilltro någon fiendtlighet emot honom, och till dess ordförande utnämnIdes en man, bekant för sina lyckliga resor, väl I främmande för en dylik kasus,, som Hr E:s Istrandning, men icke främmande för hvarken l ångfartyg eller seglande fartyg, emedan han fört båda slagen och fört dem hem igen till den hamn, hvarifrån de utgått. Granskningen af (loggboken uppdrogs åt en komittd af gamle ov. erfarne sjö-oflicerare, i spetsen för hvilka stod rr Kommendör-kapten Servais. I Krigs-hofjratten slutligen sitta tvenne ordinarie ledamöter af sjöstaten och deribland en af flottans älste Eommendör-kaptener, Hr Schneidau, och dessutom äro för detta mål serskildt adjunzgerade, Hrr Kommendör-kaptenen Sydow och Kapten Bäckborg, bland hvilka man isynnerhet icke torde bestrida den förstnämnde någon kunskap om ett ångfartygs inrättning och beskaffenhet. — Alla dessa personers vilja och afsigter känner Gud allena; men man är skyldig att tro dem vara goda, och åtminstone lära de ej med skäl kunna kalles för sjötjensten vild frömmande., Troligen syftar Ins. på Aktor och Krigsfiskelen. Hvar desse inhemtat den kunskap i sjömannayrket, deras förfarande ådagalägger, känner anmärkaren icke, men lika visst är det att — åtminstone för att döma efter nämnde förfarande — den, hvilken seglar i deras kölvatten,, kommer i hamn, som det är att den, hy:!ken seglar i Hr Ehnemarks och dess försvarares, kommer på stranden. a -— IM MM AM sm pm Några svagare ställen skola, som det heter i Aftonbladet, finnas i Hr Krigsfiskalens påstående). Anm. har forskat efter dessa ställen, ) Detta uttryck hade egentligen afseende på den delen af påståendet, som handlar om fartygets afstaknicg af grundet, — Ins. täcktes sta sin PnNNMmärlkoambhoea Jao os LE 2 cf