Aftonbladet – 4 januari 1838, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Den blinda lydnaden. En liten Nyårsgåfva till de högmögende. J ;Tromän, och j Högtbetroddev, Jag sorgen nu beklaga får! Den trellstaf, der er allmakt bodde, Förlorar kraften år från år. Er gusarol j spelat ut: Den blinda lydnaden är slut! Ja, stote mäm! som blindt j:g tj:nat, Jag står ej länge uppå tå! När Gud mig ögon har förlänat, Så vill jag se med dem också: Er gudarol j spelat ut: Den blinda lydmaden är slut! Om än j hafven stora magar, J ären menskor, liksom jag. Farväl med edra sötbrödsdsgar! Han kommer pu, den sura dag. Er gudarol j spelat ut: Den blinda lyduaden är slut! Det måtte vara hårdt att mista Hvad msn i seklers längd besatt, Men någon stund skall bli den sista — J högtbetrodde män, god natt! Er gudärol i spelat ut: Den blinda lydnaden är slut! Ej mer jag för en stjerna bäfvar, Den småfolk blott att pösa lär. Jag också ingen eftersträfvar; Ty. friheten min stjerna är. Er gudarol j spelat ut: Den blinda lydnaden är slut. Må björnen dansa efter pipa! Men svaren , högtbetrodde män! När man en sak förmår begripa, Bör man ej få bedöma den? Er: gudarol j spelat ut: Den blinda lydnaden är slut! Gif akt, j mäk:ige på jorden! Ty tiden ropar: höger omp!e — Och Zyd och tig! de sköna orden De klinga bort, så småningom. Er guarol j spelat ut: Den blinda lydnaden är slut! Nej, för min flicka blott, go vänner, För henne blott på jordens ring, Den blinda lydnaden jag känner, Men hon befaller — ingenting. En eldig blick, em rosenkind, 3e göra blott min Jydnad — blind, — —ett! — — XX — o—