Aftonbladet – 4 januari 1838, sida 3

tvistad fråga: Orsaken till vår sjöfarts jemne tagande. Detta aftagande har skett i en pro gression, som under ett ständigt fredstillstån är någonting oerhördt för hvilket land som hels och i högsta grad nedslående, då vi af denn förf. erinras, att Sverige på 9 år förlorat i lä stetal en fjerdedel af sina fartyg. Man ha länge undrat, hvad anledningen härtill månd vara; men, låtom oss tillstå det, man har fögi hekymrat sig att söka den på djupet. Sjöfolkets belägenhet i Sverige är, om e Jenda, åtminstone en af hufvudorsakerne til Isjöfartens successiva aftynande. Sverige bygger fartyg billigare än något an nat land; här har just på de sista 10 åren börja konstrueras både vackra och snällseglande skepp lvåra sjömäns hyror äro lägre än något anna Tlands, våra handelstraktater lemna den blå oct gula flaggan öppen täflan på sjön med nästar alla andra färger, vår proviant är i sig sjel billig, våra exportartiklar äro af den volumingse natur, att alltid lemna utfrakter åt de på fraktförtj-nst utlöpande fartyg; och detta oaktadt yttras allmänt, att vi ej kunna täfla med andra, t. ex. Norrmännen, hvilka under sednare tiotal rensopat våra hamnar från en stor del gamla, här upplagda stora skepp, på hvilka de ninsparat, nog för att nu äfven köpa och bygga pyä. Någon orsak måste dock ligga till grund för dessa hka bekymmersamma som obestridliga förhållanden. Intilldess någon förmår uppgifva en mera verkande, torde wsjöfolkets belägerhet i Sverigen få autagas som den rätta. Ingen lärer kunna bestrida, att ju större förtroende hvilar på en skeppsbesättning, från kaptenen ända ned till kajutvakten, än på något annat slags tjenare. Bruksägare, åkerbrukare, fabrikanter, handtverkare. -söka att med omsorg välja sina medbjelpare och arbetare, ehuru de äga tillfelle att dagligen och stundligen bevaka deras uppförande. Publika och: enskilda inrättningar fiunas för de sednares moraliska och tekniska bildning, och stora summor: utgå från statsmedlen för detta ändamål. Med hvad omsorg välje videremot en skeppsbesättning? Jo! vi taga den från gatan, snart sagdt utan betyg, vi våga väl ej förtro den 15 Rdr i förskott på hyra, utan underpant af dess ofta usla trasor, och deri göra vi rätt, emedan, i de flesta fallen skulle vi blifva bedragne; men vi öfverlemna i dess vård ett värde af 100,000 Rdr, att föras öfver verldshafvet. Vi skeppa d:m ombord ej sällan i ett rusigt tillstånd, sedan polisens handräckning måst anlitas. Hvad har väl staten; hvad enskilda gjort till dessa menniskors moraliska förbättring eller nautiska bildning, åt hvilka en så stor del af Svenska national-förmögenheten måste förtros? Härom får man märkvärdiga upplysningar i ifrågavarande intressanta arbete. Här ropa dagligen olika industriella intressen, des på kontanta statsbidrag, dels på de för nationen ännu mera tryckande, som lemnas i form af prohibitioner, men ännu har sjöfarts-intresset ej låtit höra af sig. Detta mtresse, så nära förbundet med försvaret af ett land med Sverges insulära läge,). borde dock ej helt och hållet glömmas. Redan för 13 år sedan lät regeringen föreslå vederbörande handels-societeter i riket inättande af åtskillige Central-, Handelsoch Navigations-Instituter, men societeternas svar, som stå att läsa i ofvannämnda skrift, föranlela verkligen nedslående betraktelser öfver deras sigter i detta ämne. Sjöfarten använder dock, äfven i sitt närvaande förnedringstillstånd , ett ganska betydligt apital. Antagom 45,310 läster efter det måttga medelvärdet af 100 Rdr pr läst, —4,531,000, ch skeppens läster blott till sam, ma värde, . 4,531,000, a cirkulera dock öfrer . . . 9 millioner dr genom denna industri-gren. Om vi vidare esinne, att ingen svensk egendom lemmar öferhufvud så betydlig direkt och indirekt afastning till staten och ägarn, som den, hvilen användes i sjöfart och handel, så komma i säkert till öfvertygelsen, att sjöfarten förtjenar ka skydd och uppmärksamhet, som andra de rest hyllade svenska näringar, samt att för em, hvilka egna sig åt det mödosamma yrket, orde böra beredas samma utvägar till förAA i FF Mm 3 Rs a An RR FR Is T si F si sl