Aftonbladet – 4 januari 1838, sida 1

ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA ÅRET. En perla påtidens ännu omätta radband är afräknad, ech en ny glider ovilkorligt fram, erinrande den flyktiga mennisko-anden, att riden går. Förgäfves har den menskl ga fintligheten utmätt hennes steg i millioner ögonblick, för utt gora gången mer omärklig och gifva tWygghet åt stundens njutning; hvarje nytt årsskifte återväcker ovilkorligt den erimran, att intet i tiden är stillastående, således icke heller menniskan, samt att varelsens första vilkor är rörelse. Äfven för den mest stationäre utbreder koppet ovilkorligt famtidens, i rika färger, men sväfvande koniurer utkastade plan-karta, medan det betäinksamma minnet viser tillbaka på de många streck, ödet dragit öiver forina icke mindre Jysande planer, på den sanning, att verkligheten är lika nära beslagtad med minnet som med hoppet. Båda öro de hvar för sig skapade till menniskans lycka, och gemensamt lemna de henne den lärdomen, att ben äger ordna, äger försköna det som Kommer, men att hon måste taga ämne, taga råd af d som förgått, att hen kan skapa, men ej tillintetgöra och att hon i framtidens gyllne kransar äfven måste in fläta frukterna af den försvunna tidens mö2cr. erföre värderas det förflutna så högt för det tillkommande, deriöre horiat den vise hvarje ny tid med återblicken på den gamla, och derföre öppna helgedomarne det nya