Aftonbladet – 3 januari 1838, sida 3

SEDER OGH BRUK I KONSTANTINEH. (Ur en Fransk tidning.) Fruntimren i Konstantineh bära en lång klädniog med vida ärmar, hvaröfver de kasta en azurblå mantel, som de fasta på axeln mod et silfverspänne. De bära äfven silfverrivgar i öronen, på fiograrne, vill och med på benen oct vid fotknölarna. De betäcka ansigtet med er mask, hvarpå finnas tvenne hål för ögonen När de måta en främling, svepa de mantel sorgfalligt omkring sig. Då Araberne begilv: sig på resor, hvilket de ofta göra, sätta de sina qvinnor i videkorgsr, som de hänga vic kameless sadel. De unga flickorna sminka vanligtvis ansigtet, händerna och fingrarna, med färger, som de sjelfva förfärdiga; men hustrurna jakttaga icke allmänt detta bruk ; de göra likväl en blandning af duf-bjerna och saffean, hvarmed de mila sig on liten cirkel på kindbenet eller en triangel mellan ögonbrynen eiler ett oliv-blad på kaän. Somliga måla till och med ögomb-ynen gula eller blå. De Arabiska poeterne sätta mycket värde på dessa småsaker och besjunga cem jmed stor emfas i sina eldiga dikter. Då Araberne besöka hvarandra från den ena jDuaren till den andra, kyssa de hvarandras mun eller skägg om de äro af lika rang, men om det är en Sheik eller Marabut som besöker dem, kasta de sig ned inför denne. Efter de första vanliga korplimenteroa, fråga de hvaron efter pyheter om deras hustrur, barn, hästar, oxar, kor och höns, utan att ens glömma hundarne eller kattorna, ty de säta ett särdeles värde på dessa djur. Hundarne äro dem dyrbara, emedan de genom sitt skällande tillkännagifva lejonets annalkande , hvilket man med skäl fruktar i denna del af Afrika, och de ha tillgifvenhet för kattornsa, emedan dessa icke xllenast hålla jagt efter råttor och möss, utan äfven efter ormar, som ofta dristigt intränga i deras tält. Landifolket öfverlemnar sig uteslutande åt åkerbrukets sysselsättningar. De lefva tillsammans med sin boskap. All deras köksredskap utgöres af 2 eller 3 lerpannor, hvari de koka ir mat, som vanligen består af ris och maiscakor. De hafva iogen annan dryck äm mjölk och ett slags dricka. De tvätta aldrig mer än rögra handen då de skola äta, och nyttja hvarcen gaffel, bägare eller servet; de utsträcka ig på en matta, gjord af palmblad, Hvarje hushåll medför på sina flyttningar en andqvarn, för att mala sitt mjöl. Denna qvarn: knar temmeligsn våra vanliga grynqvarnar. Jen bästa traktering, man kan erbjuda en Arab å slätten, är en skål olja och vinättika med tt varmt bröd, som han doppar i demna sås, Vid stadens eröfring fann man i Bejen3 paus 1530 förfärade qvinnor. Den ena af dem, id namn Aicha, erhöll i Paris genom ryktet tt anseende för skönhet, hvarpå hon likväl efr närmare granskning aldeles icke hade några nspråk. Hon är stor, fet, något gänglig, med ottig hud, men för öfrigt ett godt kräk, som snsar likt de vilda hundarna. Denona Harems enus var imedlartid perlan bland de qvinner chmet qvarlemnat, eller snarare, som han beagnat ett gynnande tillfälle att bli af med. De gaste franske officerarne stannade stumme förvåning, vid åsyn af dessa slags Huris, ay r PO jr