Närvarande : Justitie-Statsministern H. Exc. Hr Grefve Rosenblad; GeneralLöjtnanten H. Exc. Hr Grefve Brahe; Vice-Amiralen Gustaf af Klint; Justitie-Råden Isberg, Bredberg, von Lindecrautz, Nyblzeus, Backman. Sedan, till feljd ef H. D. beslut d. 17 innev, månad, handliegarne angåande de besvär, ej midre Chefen för Skånska Husar-regementet, GeneralMajoreo m. m, Friberre David Henrik Stjernerena, än Qvartermästaren Cail Fredr. Wodarg samt Korporalerne Carl Freår. Dahilberg och Carl Gustaf Lundelius, dessa trenne sistnämnde gemensamt, i underd. anfört öfver i KrigsHofrättens d. 16 Nov. 1836 meddeldta Utslag, emellan H. D.s ledamöter cirkulerat, företogs målet nu till afgorande, hvarvid JustinieRådet Backman yttrade (angående påminnelsernas uteblifvande och anmärkningarne mot Stjerneronas besvärs upptagande till pröfning) — — beträffande sjelfva saken, finner jag klaganderne icke å någondera sidan hafva skäl, som kunna verka ändring i Kongl. Hofrättens utslag, äfvensom vidkommande Wodargs, Dahlbergs och Lundelii klagan deröfver, att de under rättegången icke skola hafva fått uppbära full lön, jag anser annat utlåtande icke erfordras, än att af KrigsHofrättens nu af mig fastställde utslag följer, att sistbemälde klagander äro berättigade att för samma tid komma i åtojutande af alla tjensterna lagtigen åtföljande förmåner. Just. Rådet Nyblxus utlät sig: 7?— — vidkommande sedan sjelfva målet, så emedan handlingarne visa, i frågan om OfverAuditor Ljunggreos kommenderande att föra pretokollet vid uppgifna tillfällen af boställsdirektionerres sammanträden, och vid en arrendeauktion å korporalsbostället Annelöf, att å det första af dessa sammanträden, eller det i Malmö d. 28 Maj 1833, kallelsen varit föranledd af regementsskrifvarnes då kända laga förfall, och att derefter vid påföljde sammanträden, så väl i Malmö den 2 Aug. och den 13 Sept. som i Christiansad den 3 i sistnämnde månad samt d. 135 Nevs s. å., Ljunggren fortfarande fört protokoilet, efter särskildt uppdrag eller förordnande af regementschefen samt hkaså vid auktioner på Annelöf d. 12 Sept.; hvarefter Ljunggren ej förr än sedan han sökt afsked från auditörstjensten, genom Memorial d. 18 Okt. 1834 hos regementschefen väckt fråga om ersättning för resekostnaderna vid de tillfällen Ljunggren sålunda varit protekollsförande; af hvilka förhållanden, enligt min tanka, synes som hade, vid de tider omförmälde förrättningar bållits, något tvifvel icke uppstått om behörigheten af Regementschefens Frih. Stjerneronas åtgärder, hvarigenom han tillämpat sednare mom, af 2 8. i reglementet för boställsdirektionerna d. 19 Juli 1832, på sätt som skedt är, medelst auditörens kallande att föra protokollat i regementsskrifvarens ställe, ehuru numera utredt blifvit, att den sistnämndes af Frih. antagnme förhinder vid de fem förrattningarne, då någon profning af reg. skrifvarens föriall icke blifvit i ferrättningsprotokollet omnämnd, ej varit sådan, som för lagligen gällande må anses; ty och som, hvad härefter angår åtgärderna i afseende på Qvartermästaren Wodargs och korporalerne Daklbergs och Luadelii förafskedande, Generalmajor Frih. Stjernerona, i följd af sin pligt såsom regem. chef att vara Kongl. Maj:t ansvarig for regementets tjensbarhet, ägt att föreställa bemiälde Wodarg, Dahlberg och Lundelius nodvärdigheten för dem att taga afsked, så vida de saknat nödiga egenskaper för tjenstgöring, och efter min tanka jemväl, sedan desse af sådan orsak samtyckt och utfäst sig att å viss tid afskedsansökningar ivgtfva, att desamma genom esqvadrenscheferna inordra; samt anledning icke år att, vid det tillfälle då Friherren och Generalmajoren d. 3 Maj 1834, i flere af regems ntets officerares närvaro, vidtalte så väl bemälde trenne som äfven sju andra af underbefälet att taga afsked och dertill erhöll deras samtycken, sädant å Frih. och Gen.majerens sida skedde i annat ändemål än att bereda regementets fullkomligfre tjenstbarhet, helst af handhngarne finnes, det Friherrens och Generalmajei ens så beskaffade åsigt 1 denna del, i afseende på Wodarg, Dahlberg och Lundelius, blifvit delad äfven af Generalbefälhafvaren i första militärdi