Aftonbladet – 2 januari 1838, sida 2

emellan, der de nyss sutto inneslutna i rökmoln af Virginia, hvar: och en i sin vrå med spottkoppen bredvid sig. Så hafva då Mynheers begifvit sig väl utrustade och omknäppta till Gränewalder-skogen, och börjat knacka med yxorna. Den ena efter den andra af dessa åldriga ekar, dessa ädla lönnar, dessa lummiga bokar, hafva för fiendens manhaftiga ansträngningar måst bita i gräset. Hvad Mynheers hår företogo sig, var imedlertid ett, lindrigast sagdt, ganska besynnerligt och olämpligt företag, ty, så vidt man vet, äga de i sjelfva verket icke lof att hugga af så mycket som en qvist i Gränewald. Också hafva Belgierne, då de förnummo detta! plötsliga och underliga knicketi-knicketi-knicketit knack inom det af dem ockuperade område, 1 tagit förtvifladt hett vid sig och i ögonblicket i spänt hanarne på helspänn. En god mergon, !, Mynheers! vill ni låta bli att hugga? 0 Sannerligen hafva Mynheers i denna fatala stund varit ganska litet värda. Den der mar-, tialiska fantasien att öfva yxorna på otillåten ; mark skulle kunna kosta dem besatt dyrt. lh Lyckligtvis för Mynheers har en Deus ex: meachina varit tillhands i grannskapet, ett keng-! ligt preussiskt regemente, som, jag vet icke på grund af hvad slags högvederbörlig instruktion, trädt emellan och förmått Belgierne 1it åter sänka litet sina riktade muskötter. i Det der är ju en ganska märklig historia, och som på långt när icke är slut härmed. Kurirer flyga utan tvifvel i denna stund, med en. fart att bryta näsan af hvarandra, fram och å-: ter mellan Hollands och Belgiens hufvudstäder samt Frankfurt, Paris och London, och man emotser till en början minst bundra och femtio protokoiler, hvart och ett om bundra och fem-: tio artiklar. Mynheers hafva en gång velat, på sitt sätt, vara radikala; de hafva satt yxan till roten. Olyckligt att de icke dervid kommit att välja ett mera lämpligt föremål! En radikalism af detta slag är i sanning ingenting mindre än prisvärd, och ifrån sådan bevare oss himlens gud lika mycket som från konungens i Hannover! 4 Konungens i Hannover! Ja, ty äfven konungen i Hannover är på sitt sätt radikal. Hannover hade en konstitution. Det var ett ungt träd, men det hade god art i sin merg och kär-: na; det hade redan slagit fasta rötter, och folket fann sig väl under dess grönskande krona. ! Konuog Ernst kom med sitt patent; han högg! stammen tvärs af i ett enda hugg, så att det genljudde i hela Europa. Se der monarken i! sin kraftfullbet! Men de der fina, omärkliga! nervtrådarna, som trädet hunnit breda ut åt! alla håll i hela sambällets grund, detta återstod i ännu, det måste gräfvas upp och kastas i elden alltsammans; man har sett, att gamla rötter! stundom slå nya skott. Konung Ernst förstår! Isin sak. De sista tilldragelserna i Göttingen bevisa, att han icke ärnar göra halfgjordt arbeto. Hen vill visserligen icke till en början använda! några strängare medel, den förträflige landsfa-l dren! men han fyller staden med trupper, han; förvandlar den till en provisionel kasern, han utdelar skarpa patroner, han låter dragoner sopa gatorna fria och rida armar och ben af borgare och studenter, han afsätter och landsförvisar professorer, utan dom och ransakning,! IX kraft af de heliga, honom, konung Ernst, af Vörsynen ålagda pligter.? Se der monerken! i sin kpraftfullhets mildhet! Och hyarföre allt detta? Professorerne hafva vågat protsstera emot Hans Maj:ts godtyckliga .j förfaranden Med landets konstituttonella rättig: heter, och dess protester hafva funnit efterföljd Ifrån allt fler och Wer håll. Ett sådant exempel ar på det högsta välbgt, och att låta dylika män längre förvalta de dem uppdragna, högst inflytelserika läro embeteh, vore att riskera det statens grundvalar småningom helt och hållet 3 I undergräfdes. Studenterne hafva understått sig t följa de landsförvista professoretne en tre, fyra ti mil till vägs, lemna dem eternelkransar och 5 jtömma skålar för det Tyska fäderneslandet.? i Hvad kan vara menligare för allmänna. lugnet och säkerheten? Die Burschenschaft? måste vän a ijas af med dylika tilitag. Dragoner, framåt! Spara inte på sabelhugger ! 3e der den uppmaning, som vandrat : I S