Du hear sett mig Je åt fjäri!sspratten, Hvilkas hvimmel kring min spetsgård do Tro ej derför, att jag glömt den natten, Då min näktergal sin Juta slog! Vore sanring i den spridda sagen Om mitt sinne, bortvänrdt ilrån hans, — Hade döf jag varit för hans klegan: Skälfde jag väl nu i tårers glans?