Ideab. Hur lifligt gladde sig dessa ömma syskoi öfver sin återförening! Sedan generalen fått underrättelse om mir återkomst, lät han kalla mig, äfvensom Elisa och hennes bror, i ändamål att af oss sjelfva hör hela denna beskrifning, :s2 gaf till slut de löfte åt Elisa, att, om hon Algier återfanr Alis egodelar, hälften deraf skun. tillfalla benne, samt åt mig, att han skulle förskaffa mig hederskorset. Men de hus, som i Algier tillhört Ali, voro redan hemfallna till kronan och mot lågt pris försålde till förnäme personer. Alis enka måste då afstå derifrån och åtnöja sig med halfva den skatt, som hon visste vara un dangömd på ett aflägset ställe i hennes förra boning. I förening med hvad hen foörut ägde, blef detta tillräckligt att friköpa ur krigstjensten ej mindre hennes bror, hvilken redan tröttnat vid rilitärlefnader, än äfven mig, som föredrog en trogen qvinna och en säker bergnivg fram för krigets omskiften och den ovissa äran af ett bederskors. Få dagar hade varit tillräckliga att göra vårt fö-hållande mera förtroligt, och kort derefter gaf mig Elisa, ett stort antal tillbedjare till trots, sitt kjerta och sin hand. Så snart mina blessyrer blifva läkta, hvilka första gången illa förbundos och derföre iter öppnat sig, ämnar jag lemna Algier med min hustru och hennes bror, för att återgå till Provence och der söka, ej någon högre lycka, men ett mera angenämt och fredsamt lif. I ROTERAR ESEER SAR Rn RR